Donald Trump vid Västra Muren

USA:s president Donald Trump vid Västra Muren (foto: Israel Bardugo)

Donald Trump blev på måndagen den första sittande amerikanska presidenten att besöka Västra Muren i Jerusalem. Ett enormt israeliskt säkerhetspådrag, bland annat en flera timmar lång avstängning av hela Gamla Stan, möjliggjorde det korta besöket. Det stora torget framför Västra Muren var tömd på folk när Trump anlände tillsammans med sin fru Melania och dottern Ivanka. Som väntat var inga israeliska politiska representanter närvarande, vilket tog den diplomatiska udden av händelsen. Trumps besök var inte avsett som ett politiskt ställningstagande och med tanke på hur svårt det är för en politiker att göra någonting i Jerusalem utan att det tolkas som ett politiskt ställningstagande måste besöket vid Västra Muren betraktas som en stor succé. Utan att förolämpa den palestinska sidan utfördes en symbolisk gest som uppskattades djupt av den israeliska sidan.

Donald Trump själv tycks ha tagit starkt intryck av besöket, då han lät byta sin header-bild på Twitter till en bild där han står och ber vid Västra Muren. Om denna bild överlever som header-bild längre än hans 28-timmarsbesök i Israel återstår att se, men det är anmärkningsvärt att USA:s president har valt att profilera sig på det sättet.

Paul Widen

Jerusalem


Tusentals hemligstämplade dokument från Sexdagarskriget offentliggjorda

Israeliska trupper på Olivbegret strax innan Gamla Stan erövrades.

Israels statsarkiv offentliggjorde på torsdagen en stor mängd dokument från Sexdagarskriget som har varit sekretessbelagda i 50 år. Dokumenten, som även inkluderar bilder samt ljud- och filmklipp, ger en unik och aldrig tidigare skådad inblick i upptakten till det ödesdigra kriget och hur det sedan utspelade sig. Den israeliska regeringens överläggningar är speciellt intressanta i sammanhanget och omfattar över 900 sidor av transkriberade diskussioner. Det mesta av materialet är på hebreiska, men för den som ännu inte behärskar detta uråldriga språk har statsarkivisten Yaakov Lozowick varit vänlig nog att ge en omfattande sammanställning på engelska.

Det är idag näst intill omöjligt att föreställa sig stämningen i Israel under veckorna innan Sexdagarskriget. Egypten och Syrien mobiliserade över 150000 soldater och Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser utlovade ett utrotningskrig. Israels generalstabschef Yitzhak Rabin fick ett nervsammanbrott. Levi Eshkol, den 71-årige premiärministern, stammade under ett direktsänt radiotal till nationen och skapade näranog panik bland befolkningen. Tusentals gravar grävdes i Yarkon-parken i Tel Aviv i förberedelse för den masslakt som befarades. Omvärlden tittade på i skräckblandad fascination – och lyfte inte ett finger.

Israels förkrossande seger var något som ingen kunde föreställa sig, allra minst Israels egen regering. Trots att man redan 1957 hade deklarerat att en egyptisk blockad av Tiran-sundet för israelisk sjöfart skulle betraktas som en krigshandling valde man att vänta när Egypten den 22 maj 1967 stängde sundet för israeliska fartyg, då man hoppades att USA skulle kunna häva blockaden på diplomatisk väg. Trots att en enad generalstab formligen bönade regeringen om klarteckan att gå till föregripande attack den 2 juni valde man att vänta ytterligare tre dagar. Man fruktade att världssamfundet inte skulle acceptera att Israel agerade innan landet var utsatt för ett fullt väpnat angrepp på tre fronter samtidigt.

Två viktiga saker framgår väldigt tydligt när man studerar dessa 50-åriga men fortfarande högexplosiva dokument:

1. Sexdagarskriget är ett otroligt besvärligt historiskt faktum för Israels belackare, som gärna hade sett Israel förintas men samtidigt vill få oss att tro att någon förintelse av Israel aldrig var aktuell. De vägrar att acceptera att Israel agerade i självförsvar och hänvisar därför till obskyra konspirationsteorier om att kriget i själva verket var noggrannt framprovocerat av Israel i syfte att roffa åt sig Sinai, Västbanken och Golanhöjderna. Den israeliska regeringens utdragna överläggningar ger dock en rakt motsatt bild: man försökte undvika krig in i det sista och blev nästan förfärad över sin egen krigslycka.

2. Trots att det har gått 50 år sedan Sexdagarskriget finns det vissa citat i dokumenten som hade kunnat vara tagna från dagens nyhetsrapportering:

 

”Ju längre vi inte besvarar [elden], desto mer oförskämd blir [fienden]. Så förstår han vår avsaknad av reaktion. [—] Ju mer missriktad återhållsamhet vi visar, desto hårdare kommer vi tvingas vara senare” (Yigal Allon, 9 januari 1967).

”Jag förvånas över dem som tror att stormakterna någonsin, någonsin kommer att säga till oss att tiden har kommit och att vi kan gå till angrepp mot våra fiender. Det kommer de aldrig att göra” (Haim Gvati, 4 juni 1967).

Paul Widen

Jerusalem


Trump klampar in i Mellanösterns minfält

Israeliska soldater svär trohetseden vid Västra Muren (foto: IDF)

En högt uppsatt person i den amerikanska delegationen som förbereder USA:s president Donald Trumps stundande Israel-besök utlöste på måndagskvällen en diplomatisk kris efter att ha påstått att Västra Muren inte tillhör Israel. Händelsen inträffade under ett planeringsmöte mellan den amerikanska delegationen och representanter för Israels premiärminister Binyamin Netanyahu. Eftersom Trump har för avsikt att besöka Västra Muren frågade den israeliska sidan om det vore möjligt för de båda ledarna att besöka platsen tillsammans. Förslaget avvisades av den amerikanska sidan med hänvisning till besökets ”privata” karaktär. När den israeliska sidan då undrade om ett israeliskt TV-team kunde filma Trumps besök vid Västra Muren blev en person i den amerikanska delegationen arg, och fräste tillbaka, ”Vad pratar ni om? Det där har ni inget med att göra. Det är inte ens ert ansvarsområde. Det är inte ert territorium. Det är en del av Västbanken”.

Efter detta odiplomatiska utbrott uppges planeringsmötet helt ha urartat i skrik och ömsesidiga förebråelser. Den israeliska sidan kontaktade genast Vita Huset för ett förtydligande. Svaret kom kort därefter: kommentarerna om Västra Muren hade inte auktoriserats av Vita Huset och representerade varken USA:s eller president Trumps ståndpunkt i frågan.

Uttalandet från Vita Huset var förstås menat att dämpa de upprörda känslorna men ökade egentligen bara förvirringen ytterligare, eftersom påståendet att Västra Muren är en del av Västbanken i princip ligger i linje med USA:s policy i frågan sedan 1967. Det var förstås onödigt av den amerikanska representanten att häva ur sig detta i affekt, men bortsett från det var det i princip en korrekt återgivning av USA:s hållning. Tidigare amerikanska presidenter har undvikit denna kontrovers genom att helt enkelt inte besöka Västra Muren; sådana besök har bara gjorts före eller efter deras respektive ämbetsperioder. När nu Trump som första sittande amerikanska president någonsin har bestämt sig för att besöka Västra Muren blir den här typen av kontroverser oundvikliga och varje uppföljande förtydligande gör bara situationen ännu mer komplicerad.

Den palestinska sidan lär för sin del inte sitta tyst när USA:s president nu ger sken av att ha ändrat USA:s policy beträffande Jerusalem. Om Trump inbillar sig att han i egenskap av USA:s president kan unna sig ett ”privat” besök till Mellanösterns mest omstridda heliga plats står han inför ett mycket smärtsamt uppvaknande.

Paul Widen

Jerusalem


Marita Ulvskogs konsekvenslösa beklagande

Marita Ulvskog och resten av Europaparlamentets Palestinadelegation.

Den 27 april poserade den svenska EU-parlamentarikern Marita Ulvskog med en bild på den livstidsdömde palestinske terroristen Marwan Barghouti. På måndagen uppmärksammades detta av Aftonbladet, som kontaktade Israels ambassadör i Stockholm Isaac Bachman för en kommentar, liksom även Ulvskog själv, samt statsminister Stefan Löfven. En mellanösternexpert vid namn Pär Jönsson, tidigare känd för att ha jämfört Ariel Sharon med Adolf Hitler, får också komma till tals i artikeln, men låt oss återkomma till honom lite senare.

Först ut Isaac Bachman, som påpekar att Barghouti är dömd för mord på fem civila israeler. ”Allför ofta identifierar sig socialdemokratiska representanter med palestinska frågor som de inte förstår sig på”, konstaterar Bachman. ”Så länge det handlar om något som kan uppfattas som pro-palestinskt är de med på tåget”.

När Marita Ulvskog konfronteras med kritiken förklarar hon att bilden togs under ”en protest för att kräva att palestinska fångar i israeliska fängelser ska behandlas bättre”. Journalisten påpekar att vissa har uppfattat det som att hon hyllar en dömd terrorist när hon håller upp en bild på… tja, på en dömd terrorist. Detta bemöter Ulvskog så här:

”Jag beklagar om man uppfattar det så. Det är ingen stödauktion för honom. Sedan vet jag inte vilken definition man har av terrorism, jag kan inte den mannens historia. Han tillhör ju Fatah-rörelsen, det är samma rörelse som Mahmoud Abbas tillhör och han besöker ju Sverige ofta”. Först beklagar hon alltså att det har uppfattats som att hon hyllade en terrorist: det var inte alls det hon gjorde… fast vadå terrorist, han tillhör Fatah och det är ju helt OK.

Aftonbladetjournalisten pressar henne lite till: borde du inte ha kollat upp vem han var innan du höll upp en bild på honom? Jomenvisst, hon beklagar det, upprepar hon, ”det var en femminuters-manifestation, på väg från ett möte till ett annat”.

Bilden som Marita Ulvskog beklagar ligger emellertid kvar på hennes Facebooksida. Så hemskt ångerfull är hon alltså inte.

Så Stefan Löfven: ”Hon har beklagat att hon höll upp den här bilden. Demonstrationen som sådan var inte för en enskild person utan handlade om palestinska fångar i allmänhet. Hon har själv beklagat det och då får vi acceptera det”.

Och bilden ligger alltså kvar på Ulvskogs Facebooksida. Men hon beklagar att den är där. Och det får vi acceptera, tycker Löfven.

Ingen svensk artikel om något som rör mellanöstern är dock komplett utan ett uttalande av en ”expert”, och det är här Pär Jönsson kommer in i bilden. Jönsson, som är mest känd för att ha orsakat hård kritik från Israel när han i samband med Ariel Sharons bortgång i januari 2014 jämförde honom med Adolf Hitler, påstår att domen mot Barghouti är omstridd och att ”Human Rights Watch anser att han fängslats av politiska skäl”. Human Rights Watch (HRW) är, som ni kanske kommer ihåg, en organisation vars egen grundare har tagit avstånd ifrån den pga dess israelkritiska besatthet. I korthet alltså: en person som har jämfört en israelisk ledare med Hitler och som hänvisar till en organisation som för länge sedan förlorade sin trovärdighet i allt som har med Israel att göra, denna person presenterar Aftonbladet som en objektiv expert. Och vad har Jönsson att säga om Ulvskogs agerande? Jo, det var politiskt olämpligt eftersom det ytterligare kommer ”att spä på Israels version om att Sverige är ett Israelfientligt land”. Problemet är alltså inte främst att Ulvskog hyllade en terrorist, utan att hon därmed gav Israel tillfälle att svartmåla Sverige.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 598898Läsningar totalt:
  • 684Läsningar idag:
  • 479809Besökare totalt:
  • 618Besökare idag:
  • 3Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen