Anna Kinberg Batra får en klapp på huvudet

Anna Kinberg Batra (foto: Sveriges Riksdag)

Anna Kinberg Batra (foto: Sveriges Riksdag)

”Här får Margot Wallström och regeringen hjälp av Anna Kinberg Batra”, skriver Expressen entusiastiskt om moderatledarens pågående fyradagarbesök i Israel. Resan beskrivs som en stor framgång. AKB får gå dit självaste Margot Wallström inte är välkommen – till premiärminister Binyamin Netanyahus kansli. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, men hur AKB konkret har tänkt sig att få till stånd en förbättring förklarar hon inte, utöver sin påstådda ambition att ”lyssna på olika röster”. Hon hann dock inte ens checka in på sitt hotell på söndagkvällen innan hon nästan i förbigående förklarade att ”bosättningarna är helt oacceptabla”. 800 000 judars närvaro i sitt historiska hemland var också det enda AKB specifikt ville lyfta fram och kritisera. Margot Wallströms ansvar för de dåliga relationerna ville hon inte gå in på och när den palestinska myndigheten kom på tal hade hon inte heller något att anmärka. Korruptionen? Nej. Löneutbetalningarna till dömda terrorister? Nej igen. Våldsuppviglingen mot israeliska medborgare? Återigen nej. Konflikten är ju så komplicerad och har pågått så länge, förklarar AKB. Hon är bara här för att lyssna på de olika sidorna.

I svenska medier uppfattas alltså detta som ett stort framsteg. Hon vill förbättra relationerna! Hon pratar med Netanyahu!! Hurra!!! Netanyahu själv tycks dock inte uppfatta någon nämnvärd skillnad mellan AKB:s och Margot Wallströms förhållningssätt till Israel, bortsett från avsaknaden av antisemitiska övertoner i AKB:s svammel. För denna minimala anständighet belönades hon med en kort audiens, som slutade utan en gemensam presskonferens och utan att Netanyahus kansli ens tillkännagav att mötet hade ägt rum. Denna behandling är den diplomatiska motsvarigheten till en klapp på huvudet och ett kom-tillbaka-när-du-har-mer-på-fötterna-lilla-vän.

Att AKB inte lyckades slå hål på isen i relationerna mellan Sverige och Israel är en bedrift som bara överskuggas av att Sverige överhuvudtaget har lyckats tillskansa sig rollen som västvärldens mest israelfientliga land. Det enda som krävs för att ändra på detta är att Sveriges regering entydigt tar avstånd från de uttalanden som resulterade i att inte bara Margot Wallström utan också Carl Bildt kom att betraktas som personae non gratae i Israel: Wallströms anklagelser om utomrättsliga avrättningar och Bildts förlöjligande av Israels oro över hotet från Iran. (Som en bonus kan man lämpligtvis också ta avstånd från Carl Bildts likställande av Binyamin Netanyahu och den palestinska terroristorganisationen Hamas.) Vidare måste man inse att man inte inger förtroende om man först pliktskyldigt beskriver konflikten mellan Israel och palestinierna som komplicerad och sedan reservationslöst anammar den palestinska positionen att all judisk närvaro på Västbanken är ett brott mot internationell lag och därför oacceptabel. Denna position är nämligen inte komplicerad, utan skitenkel: palestinierna har rätt, Israel har fel, judarna måste bort så att allt blir bra igen. Ingen sansad bedömare av konflikten är av denna extrema åsikt och så länge svenska beslutsfattare i likhet med AKB ger uttryck för den som om den vore ett neutralt sakförhållande lär de iskalla relationerna mellan Sverige och Israel bestå.

Paul Widen

Jerusalem


När mördade palestinier blir en ickenyhet

Palestinian flagHundratals palestinier demonstrerade under tisdagen i Nablus på Västbanken och krävde bland annat att stadens guvernör Akram Rajoub skulle avgå. Protesterna utbröt efter att det blivit känt att en man som arresterats under föregående natt av palestinska säkerhetsstyrkor hade misshandlats till döds av sina fångvaktare. Den dödade mannen, Ahmed Halawa, ingick i ledarskiktet av den internationellt terroriststämplade organisationen al-Aksamartyrernas brigader och misstänktes för inblandning i dödsskjutningen av två palestinska polismän i Nablus i förra veckan. Tisdagens demonstration bröts så småningom upp med tårgas av palestinska säkerhetsstyrkor.

Dödsmisshandeln av Ahmed Halawa utgör ett led i en pågående maktkamp inom Fatah, som sedan slutet av juni har krävt minst 10 dödsoffer. al-Aksamartyrernas brigader, som alltså Halawa ingick i, är det styrande Fatah-partiets väpnade gren. Inför höstens planerade kommunalval har kampen hårdnat ytterligare och politiska motståndare har rutinmässigt anklagat varandra för allt ifrån förräderi till inblandning i kriminella nätverk. De inre stridigheterna i Fatah har i sin tur utnyttjats av den palestinska terroristorganisationen Hamas, som under tisdagen publicerade en bild på Ahmed Halawas sönderslagna kropp. ”Detta brott är ett uttryck för de palestinska säkerhetsstyrkornas blodiga natur”, sa Hamas talesperson Sami Abu Zuhri.

Två saker känns relevanta att nämna i sammanhanget:

1. Den statsapparat som ligger bakom mordet på Ahmed Halawa tar under innevarande femårsperiod (2015-19) emot 1.5 miljarder kronor i bistånd från Sverige. Ord som ”demokrati”, ”mänskliga rättigheter” och ”statsbyggande” duggar tätt på det svenska regeringskansliets hemsida som förklarar syftet med miljarregnet. Att den Palestinska myndigheten präglas av nepotism och brutal förföljelse av politiska motståndare har varit känt sedan mitten av 1990-talet. Trots detta fortsätter de svenska biståndsmiljarderna att betalas ut.

2. När palestinier dödas av Israel brukar det som regel betraktas som nyhetsvärdigt på svenska nyhetsredaktioner. Bilder på döda palestinier har vid åtskilliga tillfällen till och med hamnat på svenska dagstidningars förstasidor – när Israel kan utpekas som skyldig. Ahmad Halawas öde lär dock inte ens föräras en notis i Sverige, eftersom han mördades av den Palestinska myndigheten. En sådan nyhet passar inte in i den förenklade bild av konflikten som man vill förmedla, i vilken Israel är förtryckare och palestinierna förtryckta. Nyheten ignoreras alltså: dödsmisshandeln blir en ickenyhet, istället för en bild på förstasidan.

Paul Widen

Jerusalem


Hård israelisk markering mot Hamas

Ett israeliskt stridsflygplan under en övning tidigare i år (foto: IDF)

Ett israeliskt stridsflygplan under en övning tidigare i år (foto: IDF)

Klockan 14:25 lokal tid på söndagen ljöd raketlarmet på flera håll i sydvästra Israel. En kort stund därefter exploderade en raket mellan två bostadshus i staden Sderot, belägen två kilometer från gränsen till Gaza. Inga människor kom dock till skada.

Israel besvarade omedelbart elden genom att angripa två militära installationer i norra Gaza tillhörande den palestinska terroristorganisationen Hamas. Enligt palestinska källor skadades två människor lindrigt i motattacken.

Senare under eftermiddagen tog två separata terroristorganisationer på sig ansvaret för raketattacken mot Sderot, dels den marxist-leninistiska PFLP, dels en salafistisk grupp som har svurit trohet till den islamiska staten (IS, Daesh). Som vanligt håller dock Israel Hamas ansvarig för all terrorism som utgår från Gaza.

Den här sortens våldsutbrott har inträffat med ojämna mellanrum i över nio år och följer i princip alltid samma mönster: en eller flera raketer avfyras mot Israel, varefter Israel besvarar elden genom att bomba installationer tillhörande Hamas. Det är ovanligt att någon skadas i Israel, dels pga den goda tillgängligheten till skyddsrum, dels pga raketförsvarssystemet Järnkupolen som med hög träfffsäkerhet kan skjuta ner inkommande raketer, och dels pga att raketerna som avfyras har dålig träffsäkerhet och därför ofta slår ner på öppna fält, långt bort från bebodda områden. Det är nästan lika ovanligt att någon skadas i Gaza, men detta beror enbart på att Israel till skillnad från terroristorganisationerna i Gaza som avfyrar raketer faktiskt försöker undvika att döda eller skada människor: de israeliska motattackerna är alltså knappt att betrakta som vedergällning, utan snarare som formella markeringar att ingen attack mot Israel kommer att gå obesvarad. Om Israel hade velat döda palestinier hade detta kunnat göras utan ansträngning, eftersom Gaza är ett av världens mest tätbefolkade områden. En enda välplacerad israelisk flygbomb hade kunnat döda tiotals eller till och med hundratals människor där. Att detta inte sker efter varje raketattack mot Israel beror således på att Israel försöker att undvika en upptrappning av våldet, samtidigt som man alltså vill markera att inga raketattacker kommer att gå obesvarade. Så länge inga människor dör i de palestinska raketattackerna eller de israeliska motattackerna brukar därför det spända lugnet återinfinna sig nästan omedelbart.

Söndagseftermiddagens plötsliga våldsutbrott följde inledningsvis samma inarbetade rutin, men sent på kvällen återupptog Israel plötsligt attackerna mot Hamas-installationer på flera håll i Gaza. Enligt palestinska källor ska så många som 30 olika mål ha bombats, med fem skadade palestinier som följd. Flygbombningarna beskrivs som de mest intensiva sedan sommaren 2014, då de båda sidorna utkämpade ett 50 dagar långt krig. Israels försvarsstyrkor bekräftade att man hade gått till förnyad attack mot Hamas, dock utan att specificera hur många mål som hade attackerats. Hamas förklarade sig officiellt vara redo för ytterligare ett fullfjädrat krig mot Israel, men avfyrade inga raketer och lyckades även förhindra andra terroristorganisationer från att avfyra raketer, vilket talade sitt eget tydliga språk: Hamas är inte intresserad av en upptrappning.

Förvåningen över Israels ovanliga agerande är stor bland journalister och experter som följer utveckligen. Det återstår att se om det spända lugnet kommer att återinfinna sig lika snabbt som det brukar, eller om söndagens händelser markerar en början på en större sammandrabbning mellan Israel och Hamas.

Paul Widen

Jerusalem


”En naivitet som gränsar till det groteska”

Mohammed El-Halabi misstänks ha förskingrat tiotals miljoner dollar för Hamas räkning (foto: Shin Bet)

Mohammed El-Halabi misstänks ha förskingrat tiotals miljoner dollar för Hamas räkning (foto: Shin Bet)

Den 15 juni grep israelisk polis Mohammed El-Halabi, chef för den internationella kristna biståndsorganisationen World Vision i Gaza. Israel hade under en längre tid haft ögonen på El-Halabi, som man misstänkte för omfattande samröre med den palestinska terroristorganisationen Hamas. Under förhör har dessa misstankar bekräftats: El-Halabi har erkänt att han har varit medlem i Hamas i över 20 år och att terroristorganisationen 2005 gav honom i uppdrag att infiltrera World Vision. Han avancerade sedan snabbt organisationens hierarki och blev till slut dess högsta chef i Gaza. Denna höga position innebar att han kontrollerade organisationens budget på tiotals miljoner dollar årligen. Enligt El-Halabi själv ska uppemot 60% av World Visions pengar ha skickats direkt till Hamas militära gren, som investerade pengarna i vapeninköp och grävning av attacktunnlar under gränsen mellan Gaza och Israel.

Gripandet av Mohammed El-Halabi offentliggjordes den 4 augusti i samband med att Israel väckte åtal mot honom. I det omfattande åtalet impliceras även en medarbetare till biståndsorganisationen Rädda Barnen i Gaza, som 2014 ska ha värvats till Hamas av El-Halabi. Den personen befinner sig dock i Gaza och har därför inte kunnat gripas av israelisk polis.

Igår tisdag offentliggjordes sedan ytterligare ett fall av Hamas-infiltration i en biståndsorganisation, då åtal väcktes mot Waheed Borsh, som är anställd av FN-organet UNDP. Borsh greps den 16 juli och har i förhör erkänt att han på olika sätt har utnyttjat sin position på UNDP för att ge materiellt och militärt stöd till Hamas. Borsh ska även ha namngivit flera anställda inom biståndsorganisationer i Gaza som också arbetar för Hamas.

”Detta fall – tillsammans med förra veckans fall med Hamas-agenten Mohammed El-Halabi som infiltrerade den humanitära biståndsorganisationen World Vision för att avleda resurser till Hamas terroristansträngningar – visar hur Hamas utnyttjar resurser från internationella biståndsorganisationer på bekostnad av civilbefolkningen i Gaza”, avslutade den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet sitt uttalande i samband med åtalet mot Waheed Borsh.

Samtliga inblandade biståndsorganisationer säger sig ta anklagelserna mot deras medarbetare på största allvar, även om det är tydligt att det finns en stark ovilja att acceptera att Israel har rätt. World Vision har ställt in all sin verksamhet i Gaza i väntan på att en extern revisionsfirma ska titta igenom räkenskaperna. Även UNDP utlovade en grundlig revision, men vidhöll samtidigt att man litade på de säkerhetsrutiner som man redan har på plats och som är ämnade att förhindra korruption. Rädda Barnen ska också ha inlett en internrevision, men eftersom den huvudmisstänkte medarbetaren är på fri fot i Gaza och förnekar brott lär det bli svårare att nå fram till sanningen i det fallet.

Hamas har i sin tur förnekat all inblandning i samtliga fall och sagt att syftet med åtalen bara är att sätta ytterligare press på Gazas utsatta befolkning. Enligt ordföranden i Knessets utrikes- och försvarsutskott och tillika förre Shin Bet-chefen Avi Dichter är de senaste dagarnas avslöjanden dock bara toppen av ett isberg. Han anklagade internationella bidragsgivare för ”en naivitet som gränsar till det groteska”, då de vägrar att inse att deras pengar inte kommer Gazas civilbefolkning till del, utan istället hamnar i Hamas fickor.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 475287Läsningar totalt:
  • 198Läsningar idag:
  • 375922Besökare totalt:
  • 180Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen