Fyra skadade i palestinskt knivdåd i Tel Aviv

Bild från en övervakningskamera i hotellobbyn som fångade hela attacken.

Fyra människor skadades på söndagseftermiddagen i Tel Aviv när en palestinsk terrorist gick till attack mot dem i en hotellobby. De skadade uppges vara två män och en kvinna, samtliga i 50-årsåldern, samt ytterligare en man i 70-årsåldern. De fördes till Ichilov-sjukhuset för vård, men deras skador beskrivs som lindriga och alla fyra väntas bli utskrivna under kvällen.

Attacken inträffade på Leonardo Hotel, som ligger alldeles intill Tel Avivs strandpromenad. Gärningsmannen var beväpnad med en avbitartång, som han använde som huggvapen. Efter att ha huggit ner tre personer inne i lobbyn gick han till attack mot ytterligare en person, som försökte fly ut från hotellet. Gärningsmannen sprang då efter och lyckades hugga ner sitt fjärde offer ute på gatan innan han till slut kunde övermannas och gripas.

Gärningsmannens namn har ännu inte offentliggjorts, men enligt en talesperson för Israels polis är han 18 år gammal och hemmahörande i Nablus på Västbanken. Ha ska ha befunnit sig lagligt i Israel efter att ha fått ett tillfälligt inresetillstånd för att delta i en resa med fredsorganisationen Natural Peace Tours, som försöker främja bättre relationer mellan israeler och palestinier. Det israeliska försvarsministeriet uppger därför att man har beslutat att frysa alla tillfälliga inresetillstånd för palestinier på Västbanken tills en grundlig undersökning av händelsen har genomförts.

Attacken inträffade bara några timmar innan minnesdagen för Förintelsens offer, Yom HaShoah, inleddes i Israel på söndagskvällen.

Paul Widen

Jerusalem


Cancersjuk palestinier smugglade sprängämnen åt Hamas

Palestinsk ambulans i Gaza (foto: COGAT)

Den israeliska säkerhetstjänsten ISA uppgav i onsdags att man arresterat två palestinska kvinnor vid gränskorsningen Erez efter att ha påträffat sprängämnen bland deras tillhörigheter. En av kvinnorna hade fått inresetillstånd till Israel för att få vård för cancer i Jerusalem, medan den andra kvinnan, hennes syster, hade fått inresetillstånd som medföljande släkting. När de passerade gränskontrollen mellan Gaza och Israel upptäktes sprängämnen gömda i medicinburkar i deras packning.

En preliminär undersökning visade att det var den gazabaserade terroristorganisationen Hamas som låg bakom smugglingsförsöket. ISA misstänker att sprängämnena var tänkta att användas i en terroristattack i Israel.

Den cancersjuka kvinnan släpptes i torsdags och tilläts fortsätta sin resa till Jerusalem för vård. Hennes syster sitter fortfarande häktad, då misstankarna mot henne kvarstår. En släkting till de båda kvinnorna påstår dock att de var omedvetna om innehållet i medicinburkarna, som de hade blivit ombedda att ta med sig till en patient i Jerusalem och som de därför antog innehöll mediciner.

Trots att det bara råder en inofficiell vapenvila mellan Israel och Hamas får tusentals palestinier från Gaza varje år tillstånd att resa till Israel för vård. Detta häpnadsväckande faktum brukar nästan bara uppmärksammas i svenska medier när Israel av någon anledning nekar inresetillstånd till en patient. I januari gjorde exempelvis Sveriges Radio ett reportage om en hjärtsjuk palestinsk tonåring som dog när han inte fick tillstånd att resa till Tel Aviv för vård. Ingen representant för Israel fick dock komma till tals i reportaget, vilket gör att man har god anledning att förhålla sig skeptisk till innehållet. Förra veckans smugglingsförsök visar dessutom att Israel kan ha mycket goda skäl att avslå inreseansökningar.

Detta är inte första gången som Hamas cyniskt försöker utnyttja Israels frivilliga humanitära initiativ för att försöka utföra en terroristattack mot Israel. Att vårdbehövande palestinier drabbas av detta bryr sig naturligtvis Hamas inte om. SR:s rapportering från Gaza visar dessutom att Hamas inte riskerar någon dålig press i Sverige på denna strategi: när någon nekas vård i Israel är nämligen SR:s intresse jättestort, men när en cancersjuk kvinna utnyttjas för att smuggla sprängämnen upphör plötsligt det journalistiska intresset.

Paul Widen

Jerusalem


Många frågor kring Israels senaste flygräd i Syrien

 

Raketförsvarssystemet Arrow (bild: IDF)

Under natten till fredagen utförde israeliska stridsflygplan en bombräd Syrien, uppgav idag en talesman för det israeliska flygvapnet. Målet för attacken offentliggjordes inte, men under det utdragna syriska inbördeskriget har Israel vid upprepade tillfällen attackerat vapenleveranser på väg till den libanesiska terroristorganisationen Hizballah. Som regel brukar Israel inte kommentera attackerna, än mindre ta på sig ansvaret för dem. Den här gången öppnade dock ett syriskt luftvärnsbatteri eld mot de israeliska stridsflygplanen, vilket aktiverade det nyutvecklade raketförsvarssystemet Arrow (hetz på hebreiska, dvs. ”pil”). Sammanlagt tre luftvärnsrobotar avfyrades av Syrien mot flygplanen, varav en sköts ner av det israeliska raketförsvarssystemet över jordanskt flygrum, medan de övriga två luftvärnsrobotarna från Syrien slog ner i jordandalen. Detta aktiverade i sin tur raketlarmet i flera israeliska samhällen i området. Explosionerna från nedslagen kunde höras så långt söderut som Jerusalem.

Tidiga uppgifter gjorde gällande att raketlarmet hade aktiverats av raketer som hade avfyrats från palestinskkontrollerade områden i Västbanken. Detta tvingade det israeliska flygvapnet att förklara att det istället rörde sig om luftvärnsrobotar avfyrade från Syrien, vilket alltså medförde att man erkände att man hade utfört en flygräd där.

Syrien påstår att man lyckades skjuta ner ett israeliskt flygplan, en uppgift som Israel bestämt dementerar.

Detta var första gången som den nya versionen av raketförsvarssystemet Arrow aktiverades i strid. Systemet började utvecklas gemensamt av Israel och USA år 2000 för att ersätta det äldre Patriot-systemet. Den tredje och nyaste versionen av Arrow förklarades stridsdugligt för bara två månader sedan.

Trots att det israeliska flygvapnet alltså tog på sig ansvaret för nattens flygräd är en mängd frågor ännu obesvarade. Ryssland har placerat sitt avancerade luftvärnssystem S-300 i Syrien. Var det luftvärnsrobotar av den typen som avfyrades mot de israeliska flygplanen? Arrow-systemet utvecklades för att skjuta ner långdistansrobotar i stratosfären och kostar motsvarande över 26 miljoner kronor för varje enskild raket. För att motivera en aktivering av systemet måste man därför anta att något väldigt stort och kraftfullt avfyrades mot de israeliska stridsflygplanen. Det är inte troligt att en vapenleverans till Hizballah skulle motivera detta. Men vad var i så fall målet för den israeliska flygräden? Och vidare, vad skulle det säga de om de spända relationerna mellan Israel och Ryssland om Ryssland faktiskt aktiverade S-300, sitt mest avancerade luftvärnssystem, mot israeliska stridsflygplan? Och vad skulle det i så fall säga om effektiviteten av S-300? Frågorna är alltså fler än svaren i nuläget.

Paul Widen

Netanya


Guds välbehövliga frånvaro

Esters bok är som bekant den enda boken i den hebreiska Bibeln i vilken Gud inte nämns en enda gång. Detta och flera andra märkliga faktum (exempelvis den nästan totala avsaknaden av judisk fromhet hos de två judiska huvudrollsinnehavarna) gör den unik bland Bibelns böcker och väcker naturligtvis frågan varför den ändå inkluderades bland de kanoniska skrifterna. Frågan går dock ofta förlorad när Esters bok läses varje år under den judiska högtiden Purim, som infaller i början av nästa vecka: mer uppmärksamhet ägnas åt den relativt nya traditionen att klä ut sig i maskeraddräkt, liksom åt den betydligt äldre traditionen att dricka vin tills man inte längre känner skillnad på den förbannade Haman och den välsignade Mordokai. Många uppfattar därför Esters bok som en simpel saga ur vilken inga djupare lärdomar kan dras.

I boken God and Politics in Esther visar emellertid den israeliske politiske filosofen Yoram Hazony att Esters bok kan tolkas som en inlaga i en tusenårig debatt om hur judar bör förhålla sig till politisk makt. Den har flera paralleller till berättelsen om Josef i Egypten, som inleder sin politiska karriär som en total outsider men som snabbt och skickligt avancerar i graderna tills han innehar den mäktigaste och mest inflytelserika rollen i den egyptiska byråkratin. Ester börjar också sin politiska karriär från den absoluta botten, som en föräldralös judisk flicka som blir tvångsrekryterad som sexslav åt kung Ahasveros, men precis som Josef avancerar hon i graderna tills hon utses till drottning. När de står vid höjdpunkten av sitt politiska inflytande är både Josef och Ester till synes helt assimilerade: de har ickejudiska namn, de är gifta med ickejudar och inget tyder på att de följer några judiska seder.

Så småningom ställs emellertid både Josef och Ester inför situationer där de måste använda sitt politiska inflytande för att hjälpa sitt folk, och här går berättelserna isär. När hungersnöden i Egypten är slut och Jakob har dött finns det ingen anledning för Josef och hans bröder att vara kvar i Egypten. När Josef då ber Farao om tillåtelse att begrava sin far i familjegraven i Hebron är det första gången som han ber om något som inte gynnar Farao. Farao verkar ana oråd, för emedan han låter Josef och hans bröder lämna landet för att begrava sin far håller han deras kvinnor och barn som gisslan i Egypten. Utåt sett har Josef samma höga position som förut, men när det kommer till kritan vågar han inte använda sitt politiska inflytande för att extrahera sin familj från Egypten.

Ironiskt nog tycks det vara Josefs övertygelse att det var Guds vilja att han hamnade i en position av politiskt inflytande som lamslår honom: om han använder sitt inflytande kanske han förlorar det, och eftersom det är Guds vilja att har hamnat i sin inflytelserika position vore det fel att riskera den. Därmed blir det politiska inflytandet ett mål i sig för Josef, vilket resulterar i att han och hans bröder stannar kvar i Egyten, där deras efterlevande sedan förslavas.

Esters bok, i vilken ju Gud aldrig direkt omnämns, är skarp kritisk till uppfattningen att en enskild människa kan vara fundamentalt oundgänglig för det judiska folkets överlevnad. När Hamans antisemitiska folkmordsdekret är ett faktum befinner sig drottning Ester i en unik position av politiskt inflytande, men när Mordokai uppmanar henne att använda detta inflytande genom att gå till kungen och vädja för sitt folk reagerar hon först som Josef gjorde 1000 år tidigare: det är för riskabelt, kungen kommer att bli arg och jag (och judarna) kommer att förlora allt det politiska kapital som vi så mödosamt har byggt upp. Mordokais svar på detta tar ner henne på jorden igen: ”Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus. Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?

Det är först när Guds eventuella plan eller vilja upphör att vara den avgörande faktorn i ekvationen som Ester vågar använda sitt politiska inflytande (och därmed riskera både det och sitt liv) för att försöka rädda sitt folk. Ett starkare vederläggande av Josefs agerande i Egypten går inte att hitta.

Paul Widen

Jerusalem

 


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 575914Läsningar totalt:
  • 125Läsningar idag:
  • 460033Besökare totalt:
  • 110Besökare idag:
  • 5Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen