Paul Widén

Den palestinska myndighetens ”sociala ansvar”

Jared Kushner och Mahmoud Abbas i Ramalla den 22 juni 2017 (foto: Vita Huset).

Under den gångna veckan har två högt uppsatta amerikanska representanter, Jason Greenblatt och Jared Kushner, besökt Israel och den palestinska myndigheten för att försöka få parterna att enas om att återuppta direkta fredsförhandlingar. Greenblatt, som är president Donald Trumps speciella sändebud för internationella förhandlingar, anlände den 19 juni och åkte direkt från flygplatsen till familjen Malkas hem, vars dotter Hadas Malka mördades i en terroristattack i Jerusalem för en vecka sedan. ”Idag framförde jag mina kondoleanser till Hadas Malkas familj. Hon mördades av terrorister. Detta våld är outhärdligt!” skrev han på Twitter.

Två dagar senare anlände Jared Kushner, president Trumps mellanösternrådgivare (och svärson), som också han valde att åka direkt från flygplatsen till familjen Malka för att personligen framföra den amerikanska presidentens deltagande i sorgen. De båda representanternas kondoleansbesök var inte bara en formalitet, utan en tydlig markering att USA tar palestinsk terrorism och våldsuppvigling på största allvar. Ämnet stod därför högt på dagordningen under deras möten med den palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas och hans chefsförhandlare Saeb Erekat, enligt flera källor som citeras i israelisk media.

Israel har länge uppmärksammat och fördömt den palestinska myndighetens våldsuppvigling, till en i övervägande del likgiltig omvärld. De få halvhjärtade fördömanden som har hörts från världssamfundet har i princip aldrig åtföljts av negativa konsekvenser för det palestinska ledarskapet som är ansvarigt för våldsuppviglingen. De senaste månaderna har dock Israels regering förenklat budskapet till det dagsaktuella 140-teckenformatet: ”President Abbas: sluta förgifta de palestinska ungdomarnas sinnen. Undervisa fred, inte terror”, skrev exempelvis premiärminister Binyamin Netanyahu på Twitter samma dag som Jason Greenblatt anlände från USA. Kravet från israeliska företrädare är alltså mycket enkelt, konsekvent och kompromisslöst: den palestinska myndighetens våldsuppvigling måste upphöra, både i form av glorifiering av terrorister och i de makabra utbetalningarna av löner till dömda terrorister som sitter i israeliska fängelser, vars ersättning är högre ju fler människor de har mördat.

Ingen sansad människa kan med bevarad trovärdighet opponera sig mot Israels krav, vilket nyligen bevisades av att Norge krävde att den palestinska myndigheten skulle betala tillbaka biståndspengar som hade använts för att bygga ett kulturcenter på Västbanken uppkallat efter Dalal Mughrabi, en palestinsk terrorist som deltog i en den dödligaste terroristattacken i Israels historia, den såkallade kustvägsmassakern, som krävde livet på 38 israeliska medborgare, däribland 13 barn. Norge är inte känt för att bruka rusa till Israels försvar, men när regeringen i Oslo konfronterades med bilder på kulturcentret, där loggan tillhörande Norges diplomatiska representant till den palestinska myndigheten är fullt synlig intill massmörderskan Mughrabis namn, reagerade man med sällan skådad kraft och krävde att den norska loggan skulle tas bort och att pengarna skulle betalas tillbaka. Man förklarade också att inga mer biståndspengar kommer att betalas ut till de två palestinska organisationer (som lyder under den palestinska myndigheten) som ligger bakom projektet förrän man har etablerat tillfredsställande procedurer som garanterar att situationen aldrig kommer att upprepas.

Även om Israel kräver att den palestinska myndigheten upphör med utbetalningen av löner till alla palestinska terrorister i israeliska fängelser har man inte formellt uppställt detta som ett villkor för att återuppta fredssamtalen. När Greenblatt och Kushner besökte Ramalla valde de därför att mildra tonen något och bara begära att den palestinska myndigheten upphör att betala lön till de omkring 600 palestinska terrorister i israeliska fängelser som är dömda för mord. Den palestinska myndigheten uppges dock konsekvent ha avvisat alla förslag på att upphöra utbetalningen av löner. Saeb Erekat menade att de israeliska kraven bara är en avledningsmanöver, en nypåhittad ursäkt för att undvika fredssamtal (trots att Israel alltså inte har uppställt detta eller något annat som ett villkor för fredssamtal). Mahmoud Abbas uppgav för sin del att löneutbetalningarna till terrorister är en del av den palestinska myndighetens ”sociala ansvar”, ett påstående som har upprepats av flera palestinska företrädare den senaste tiden. I början av maj gick Fatah-företrädaren Rawhi Fattouh så långt som att hävda att löneutbetalningarna främjar fred. Ja, du läste rätt: löneutbetalningar till palestinska terrorister främjar fred. Fattouh menade nämligen att löneutbetalningarna är ett sätt att förebygga att de dömda terroristerna ansluter sig till ”IS eller någon annan extremistisk grupp”. Att upphöra utbetalningarna skulle alltså enligt honom leda till ökad extremism; att fortsätta utbetalningarna gör att terroristerna förblir lojala till den palestinska myndigheten, vilket ger freden en chans.

Rawhi Fattouhs resonemang illustrerar på ett utmärkt sätt den palestinska myndighetens mest effektiva utpressningsvapen: Après nous, le déluge, dvs. att alternativet till den palestinska myndigheten är kaos. Att man har lyckats övertyga världssamfundet om detta bevisas av det mångmiljarbistånd som man överför till den palestinska myndigheten varje år. Den nya amerikanska administrationen har dock valt att kraftfullt motsätta sig denna utpressning och flera andra länder har visat att de också har fått nog av det palestinska resonemangets förvrängda logik.

Paul Widen

Jerusalem

Israelisk gränspolis knivhuggen till döds i Jerusalem

Hadas Malka הי״ד

En israelisk gränspolis knivhöggs till döds och ytterligare fyra personer skadades på fredagskvällen i två koordinerade terroristattacker strax utanför gamla stan i Jerusalem. Två palestinska terrorister beväpnade med knivar och en hemmagjord automatpistol öppnade först eld mot en gränspolispatrull strax öster om Damaskusporten. En tredje palestinsk terrorist som befann sig närmare Damaskusporten attackerade sedan en tillskyndande gränspolis med kniv. Samtliga tre terrorister sköts ihjäl under loppet av attacken.

Den dödade gränspolisen har identifierats som Hadas Malka, 23 år gammal. Två av de skadade personerna var poliskollegor till dödsoffret, medan de två andra skadade var araber boende i östra Jerusalem som råkade befinna sig på platsen. De skadades tillstånd beskrivs som icke livshotande.

Terroristerna som utförde attacken, Adel Ankush, 18 år gammal, Asama Ahmed Atta och Bra’a Salah, båda 19 år gamla, var hemmahörande i samhället Deir Abu-Mashal utanför Ramalla på Västbanken.

Sent på fredagskvällen tog terroristorganisationen IS på sig ansvaret för attacken. De palestinska terroristorganisationerna Hamas och PFLP tog också på sig ansvaret, men enligt den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet finns det inget som i nuläget tyder på att de tre terroristerna utförde gårdagens attack på order av någon organisation. De tycks istället ha agerat självständigt.

Den palestinska myndigheten har ännu inte kommenterat terroristattacken. Däremot har det styrande Fatah-partiet fördömt dödsskjutningen av de tre förövarna, vilket beskrivs som ett ”krigsbrott”. Uttalandet, i kombination med avsaknaden av ett officiellt palestinskt fördömande, har kritiserats hårt av israeliska företrädare.

Paul Widen

Jerusalem

Hamas nära brytpunkten?

Terroristorganisationen Hamas flagga.

Den israeliska regeringens säkerhetskabinett beslutade igår söndag att ytterligare reducera elleveransen till Gaza. För närvarande levererar Israel 125 megawatt per dygn till Gaza, vilket motsvarar 30% av områdets elbehov. Den nivån kommer nu att sänkas till 75 megawatt per dygn, vilket innebär att befolkningen i Gaza bara kommer att ha tillgång till elekrticitet mellan två och fyra timmar per dygn.

Bakgrunden till säkerhetskabinettets beslut är den pågående maktkampen mellan den palestinska myndigheten (PA) på Västbanken och den islamistiska terroristorganisationen Hamas i Gaza, som har hårdnat markant under våren. PA, med styrelseordförande Mahmoud Abbas i spetsen, beslutade i slutet av april att upphöra att betala för den elektricitet som Israels statliga elbolag levererar till Gaza. PA hade fram tills dess bekostat Gazas elförsörjning, trots att PA:s kontroll över Gaza upphörde efter Hamas våldsamma maktövertagande sommaren 2007. Syftet med PA:s beslut var att tvinga Hamas att lämna ifrån sig makten i Gaza eller att annars själva betala för områdets elförsörjning. Eftersom det är Israel som kontrollerar elnätet föll det emellertid på Israel att implementera PA:s beslut. Under maj månad valde man att inte hörsamma PA:s begäran och fortsatte alltså att leverera elektricitet till Gaza, dels för att man befarade en våldsupptrappning om den humanitära situationen i Gaxa förvärrades ytterligare, och dels för att man helt enkelt inte ville ta order från PA. På rekommendation av Israels försvarsstyrkor valde dock säkerhetskabinettet igår att gå PA till mötes och reducera elleveransen, trots att det föreligger en risk att detta kan leda till ett nytt våldsutbrott.

På måndagen kallade Hamas mycket riktigt beslutet för ”katastrofalt och farligt” och varnade att det kommer att leda till ”en explosion av situationen i Gaza”. Skulden för detta lade Hamas på Israel och PA, som i sin tur menar att Hamas utan svårigheter hade kunnat bekosta hela Gazas elförsörjning om terroristorganisationen inte lade alla sina resurser på militär upprustning.

Som vanligt kommer de absolut svagaste och utsatta att vara de som drabbas hårdast när energikrisen i Gaza nu förvärras ytterligare. Redan innan den nu aktuella elreduktionen gick Gazas sjukhus på knäna, medan områdets enda reningsverk inte längre fungerar och avlopp från två miljoner människor därför pumpas direkt ut i Medelhavet. Detta medför akuta hälsorisker inte bara för Gazas befolkning utan för alla som bor i närområdet. Man ska dock komma ihåg att situationen helt och hållet är självförvållad av Hamas, vars främsta mål är förintelsen av Staten Israel. Allt annat, vare sig det är elförsörjning eller rengöring av avloppsvatten, underkastas detta mål.

Eftersom Israel kontrollerar elnätet kommer den folkliga vreden i Gaza i första hand förmodligen att riktas mot Israel. Som jag har påpekat tidigare är dock Gazas invånare inte dummare än att de förstår att det är Hamas som bär det yttersta ansvaret för situationen, och sannolikheten är därför stor att vreden så småningom också börjar riktas mot dem. Eftersom Hamas ofta väljer att gå till angrepp mot Israel för att avleda uppmärksamheten från sitt eget vanstyre ökar därför krigsrisken när Hamas känner sig pressade av den egna befolkningen.

Paul Widen

Jerusalem

Mall För Svenska Mellanösternreportage

Israeler tågar genom Damaskusporten under firandet av Jerusalemdagen.

50-årsjubiléet av Sexdagarskriget har fått stor uppmärksamhet i svenska medier. Som väntat har många journalister valt att tona ner eller till och med helt ignorera bakgrunden till kriget – mobiliseringen av en kvarts miljon arabiska soldater i Egypten, Syrien och Jordanien, med den uttalade avsikten att driva ut judarna i havet – och istället helt koncentrera sig på ett av krigets ännu olösta konsekvenser. Jag syftar förstås på Israels ockupation av Västbanken, som svenska mellanösternkorrespondenter ju älskar att hata.

Lotta Schüllerqvists påvra alster i Sydsvenska Dagbladet är representativt för det mesta som har skrivits och rapporterats i ämnet de senaste dagarna. En närmare analys av hennes depesch visar hur hon med olidlig förutsägbarhet följer den Mall För Svenska Mellanösternreportage som med få variationer utgör grundbulten för nästan allt som skrivs på svenska om Israel. Låt oss därför helt kort ta en närmare titt på hennes krönika och identifiera de ohederliga metoder och rena lögner som präglar denna mall.

1. ”‘Jag kom hit för att förverkliga en dröm. Men den har förvandlats till en mardröm’, sade fru G, min hyresvärdinna i Jerusalem, när jag just hade flyttat in”.

Redan i Schüllerqvists första mening ser vi ett lysande exempel på det retoriska knepet Anonym Röst Som Uttrycker Mina Känslor: en jude som pliktskydligt avskyr Israel. Vi känner igen detta knep från Cecilia Uddéns vältalige vän, Grönsakshandlaren i Gaza, som ger Uddéns åsikter ett sken av orientalisk autenticitet. Det är fullt möjligt att Schüllerqvists hyresvärdinna ”fru G” är en verklig person. Det är också fullt möjligt att hon är helt uppdiktad. Mer intressant är dock frågan varför detta är den enda israeliska åsikt som Schüllerqvist citerar i hela sin artikel. Är den representativ för det israeliska samhällsklimatet när landet nu uppmärksammar 50-årsjubiléet av det krig som nästan ingen trodde att Israel skulle vinna? Nej. Men det är alltså denna röst som Schüllerqvist väljer att förmedla.

2. ”[M]ycket ha[r] förändrats sedan mitt första besök i Israel i början av 80-talet. Då fanns det inga murar eller checkpoints”.

Ganska snart hittar vi ett exempel på nästa knep: Undvik Fakta Som Inte Passar In I Det Antiisraeliska Narrativet. Schüllerqvist lyckas med konststycket att beskriva sammanbrottet av relationerna mellan Israel och palestinierna utan att nämna PLO. Det är ungefär som att beskriva en våldtäkt utan att nämna våldtäktsmannen. Det vore ju märkligt om mer än 20 år av statsfinansierad palestinsk antisemitisk hatpropaganda inte skulle ha påverkat relationerna mellan folken, men Schüllerqvist nämner alltså inte detta, utan påpekar istället att ”Israels kontroll över de ockuperade områdena har skärpts steg för steg”.

3. ”[N]är Hamas för tio år sedan tog över makten [i Gaza] införde Israel en strikt gränsblockad som stoppade både export och import, med förödande konsekvenser för det lokala näringslivet”.

Här ser vi ett gediget exempel på Använd Förskönande Omskrivningar På Oangenäma Fakta Som Inte Går Att Undvika. När Schüllerqvist nämner Hamas väljer hon förstås att inte förklara att vi här har att göra med en terroristorganisation som har som uttalat mål att förinta Staten Israel. (Det artiga ordvalet ”tog över makten” skulle för övrigt sannolikt ifrågasättas av de palestinier som sländges till döds från höghus av Hamas under maktövertagandet.) Det som hon vill förmedla är att Israels agerande har fått förödande konsekvenser för det lokala näringslivet. När Schüllerqvist beskriver situationen i Gaza är det alltså inte den antisemitiska dödskulten Hamas härjningar som är orsaken till det lokala näringslivets mycket svåra situation, utan Israels försök att skydda sin befolkning från denna antisemitiska dödskult. Och simsalabim förvandlas vitt till svart, och svart till vitt.

4. ”Israel har byggt ett stort antal bosättningar på ockuperat område och flyttat stora delar av sin befolkning dit [—] De är sammanlänkade med ett vägnät som inte får användas av palestinier.”

Ingen svensk mellanösternrapport vore förstås komplett utan att man nämner De Förhatliga Bosättningarna. För att göra dem värre än de är måste man också ljuga lite: Israel har ”flyttat stora delar av sin befolkning dit” – lögn, befolkningen har flyttat dit helt frivilligt; ”de är sammanlänkade med ett vägnät som inte får användas av palestinier” – lögn igen, Lotta; visa oss var detta vägnät existerar. Visa oss! Jag har själv bott på en bosättning på Västbanken i två år utan att någonsin ha sett en väg mellan bosättningar som palestinier är förbjudna att använda. Jag har däremot sett gott om vägar på Västbanken som israeliska medborgare inte får använda, men dem vill Schüllerqvist förstås inte prata om.

5. ”Bosättningarna utgör det främsta hindret för en hållbar lösning på konflikten”.

Det Blir Fred Om Israel Slutar Bygga Bosättningar. Just det, gott folk, om inte de förbannade judarna hade envisats med att bygga hus på Västbanken hade de profeten Jesajas proverbiala vargar för länge sedan bott med hans lika proverbiala lamm. Att judar bor på en (1) procent av Västbankens landareal är alltså enligt Schüllerqvist ett större hinder för en hållbar lösning på konflikten än att palestinska terrorister skär halsen av spädbarn, för att sedan hyllas som hjältar av den palestinska myndigheten; ett större problem än att palestinska terroristen knivmördar 13-åriga flickor i deras sovrum, för att sedan hyllas som hjältar av den palestinska myndigheten.

6. ”De flesta bedömare anser att den så kallade tvåstatslösningen – att upprätta en palestinsk stat vid sidan av Israel – är död. Det alternativ som återstår är en stat för båda folken, vilket förutsätter lika rättigheter för alla medborgare. Annars upphör Israel att vara en demokrati”.

Schüllerqvists avslutande stycke är ett skolboksexempel på De Flesta Bedömare Delar Min Åsikt – utan att nämna vilka dessa bedömare är, eftersom de inte existerar. FN? Nej, FN förespråkar en tvåstatslösning. USA? Nej, USA förespråkar också en tvåstatslösning. EU? Nix. Israel och den palestinska myndigheten? Icke. Eeeeh… Sverige? Nej, till och med Sverige förespråkar officiellt en tvåstatslösning. Alla aktörer med minsta uns av inflytande (och där kan vi förstås inte inräkna Sverige) förespråkar fortfarande en tvåstatslösning. Schüllerqvist delar bevisligen inte denna ståndpunkt: hon gömmer sig bakom det fina ordet ”demokrati” för att förespråka förintelsen av världens enda judiska stat, men hänvisning till att De Flesta Bedömare är av samma åsikt. Trots att ingen aktör av minsta vikt alltså delar denna åsikt.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 615483Läsningar totalt:
  • 101Läsningar idag:
  • 493955Besökare totalt:
  • 93Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen