Paul Widén

”Israels slut är målet för vår kamp”

”Israels slut är målet för vår kamp, utan hänsyn till eftergift eller medling… Vi vill inte ha fred, vi vill ha krig, seger. – Yasser Arafat” – Från Twitter-kontot tillhörande den palestinska myndighetens diplomatiska beskickning i Colombia.

”Israels slut är målet för vår kamp, utan hänsyn till eftergift eller medling… Vi vill inte ha fred, vi vill ha krig, seger. – Yasser Arafat”

Så skrev den palestinska myndighetens diplomatiska beskickning i Colombia på Twitter i torsdags kväll, lokal tid. Tweeten, som var skriven på spanska, väckte starka reaktioner i Israel. ”Ett citat från ett av Arafats uttalanden illustrerar tydligt för oss det hat som alltid kännetecknade honom och det arv av hat han lämnade efter sig”, kommenterade en talesperson för det israeliska utrikesministeriet i nyhetsprogrammet Chadashot 10. ”I både liv och död var och är hela hans arv död, hat och avsky”. En kort stund efter det israeliska nyhetsinslaget togs den kontroversiella tweeten bort utan kommentar, för att senare samma kväll ersättas av ett annat citat av Arafat: ”Den viktigaste utmaningen för oss är att skapa en ny palestinsk myndighet som leder till en ny självständig stat, en ny demokratisk stat”.

Det ursprungliga uttalandet av Yasser Arafat som citerades av den palestinska myndighetens diplomatiska beskickning i Colombia har en kontroversiell bakgrund. Det yttrades av Arafat, som då var styrelseordförande i PLO, på Grand Hotel i Stockholm den 30 januari 1996 i ett tal inför arabiska diplomater bakom stängda dörrar. Arafat förklarade att PLO hade för avsikt att ägna sig åt psykologisk krigföring i syfte att ”splittra Israel i två läger”, ”göra livet outhärdligt för judarna” och framtvinga ”massemigration av judar från Israel”, med det ultimata målet att ”eliminera Staten Israel och etablera en renodlat palestinsk stat”. Detta sa han alltså mitt under pågående fredsförhandlingar med Israel och bara ett år efter att ha tilldelats Nobels fredspris tillsammans med Israels dåvarande premiärminister Yitzhak Rabin och utrikesminister Shimon Peres.

Trots att Yasser Arafats tal inför de arabiska diplomaterna hölls bakom stängda dörrar lyckades en person i den judiska församlingen i Stockholm dokumentera hans ord, vilket sedan vidarebefordades till israeliska Kanal 7. När Yasser Arafat så småningom konfronterades med uppgifterna om vad han hade sagt i Stockholm förnekade han alltsammans. Mötet med de arabiska diplomaterna hade visserligen ägt rum, men det skulle ha skett på deras initiativ med syfte att gratulera honom för ”hans djärvhet i att eftersträva fred med Israel och hans seger i det palestinska valet”. Det tal som den palestinska myndighetens diplomatiska beskickning i Colombia citerade i torsdags kväll är alltså ett tal som den palestinska myndigheten officiellt alltid har förnekat att Yasser Arafat någonsin ska ha framfört.

Nu är detta inte första (och förmodligen inte heller sista) gången som företrädare för den palestinska myndigheten hasplar ur sig något som går stick i stäv med den officiella palestinska linjen. Samma dag som de palestinska diplomaterna i Colombia citerade Arafats stockholmstal antydde Fatahs biträdande ordförande Mahmoud Aloul att Fatah aldrig har erkänt Staten Israel. ”USA och Israel kräver att Hamas ska erkänna Israel, men vem har sagt till dem att Fatah erkänner Israel?” frågade Aloul retoriskt enligt den palestinska nyhetsbyrån Shams.

Även om andemeningen i Mahmoud Alouls retoriska fråga är identisk med den i Yasser Arafats tal i Stockholm 1996 finns det en viktig skillnad mellan dessa båda uttalanden. Arafat höll sitt tal inför stängda dörrar, medan Aloul lät sig citeras av en palestinsk nyhetsbyrå. Det som bara kunde sägas i hemlighet 1996 (och sedan ihärdigt förnekas när det blev känt) uttrycks idag mer eller mindre öppet av palestinska företrädare.

Paul Widen

Jerusalem

Israel fryser fredsförhandlingarna med den palestinska myndigheten

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu (foto: GPO)

Israels säkerhetskabinett beslutade på tisdagskvällen att frysa fredsförhandlingarna med den palestinska myndigheten. Beslutet var en reaktion på det försoningsavtal som slöts förra torsdagen mellan Fatah-partiet (som kontrollerar den palestinska myndigheten) och den palestinska terroristorganisationen Hamas. ”Israels regering kommer inte att föra diplomatiska förhandlingar med en palestinsk regering som är beroende av Hamas, en terroristorganisation som eftersträvar Israels förstörelse”, förklarade säkerhetskabinettet i ett kort pressmeddelande, i vilket man också presenterade villkoren för att återuppta fredsförhandlingarna:

– Hamas måste erkänna Israel och avstå från terrorism

– Hamas måste avväpnas

– Tillfångatagna israeliska civila samt kvarlevor från dödade israeliska soldater måste återlämnas till Israel

– Den palestinska myndigheten måste ha full säkerhetskontroll över Gaza och alla gränsövergångar, och den måste också förhindra smuggling

– Den palestinska myndigheten måste fortsätta bekämpningen av Hamas terroristinfrastruktur på Västbanken

– Hamas måste klippa alla band till Iran

– Pengar och humanitär hjälp får enbart fortsätta att strömma in i Gaza via den palestinska myndigheten samt genom de mekanismer som har etablerats för detta syfte

 

Det israeliska säkerhetskabinettets beslut är främst en principiell och symbolisk markering, eftersom fredsförhandlingarna ändå ligger på is sedan tre och ett halvt år tillbaka. Vidare påverkar beslutet inte det omfattande dagliga samarbetet mellan Israel och den palestinska myndigheten, däribland säkerhetssamarbetet. När det palestinska försoningsavtalet offentliggjordes i förra veckan krävde inledningsvis Israels utbildningsminister Naftali Bennett ett omedelbart stopp på allt samarbete med den palestinska myndigheten. Hans drastiska linje fann emellertid inget stöd hos premiärminister Binyamin Netanyahu, som istället drev igenom tisdagskvällens beslut i säkerhetskabinettet. Trots detta var Bennett nöjd efter att beslutet hade klubbats igenom.

Detta är som bekant inte första gången som den palestinska myndigheten och Hamas har skrivit under ett försoningsavtal. Precis som vid alla föregående tillfällen har parterna i det nu aktuella försoningsavtalet inte lyckats nå en kompromisslösning på en enda punkt i den långa lista av fundamentala meningsskiljaktigheter som har gjort att de har legat i luven på varandra i över 10 år. Inget tyder därför i nuläget på att avtalet kommer att överleva så värst mycket längre än dess föregångare. Även om Israels regering med all rätt betraktar avtalet som oförenligt med fredsförhandlingar har man alltså valt att enbart markera sitt missnöje, för att sedan tålmodigt invänta den palestinska försoningsprocessens oundvikliga kollaps.

Paul Widen

Jerusalem

Syrisk luftvärnseld mot israeliska stridsflygplan

Ett israeliskt stridsflygplan under en övning (foto: IAF)

Strax innan klockan nio på måndagsmorgonen avfyrade syriska regimstyrkor en luftvärnsrobot mot flera israeliska stridsflygplan som befann sig på spaningsuppdrag över Libanon. Enligt en talesperson för Israels försvarsstyrkor träffade roboten inte stridsflygplanen, som därefter omedelbart återvände till sin flygbas i Israel. Den syriska regimen uppgav emellertid att planen hade kränkt syriskt luftrum samt att ett av planen åsamkades en direktträff och tvingades på flykt, men dessa uppgifter dementeras av Israel.

Tre timmar efter det syriska nedskjutningsförsöket gick israeliska stridsflygplan till attack mot luftvärnsbatteriet som hade avfyrat roboten, 50 kilometer öster om Damaskus. Luftvärnsbatteriet oskadliggjordes, men inga människor ska ha kommit till skada. I ett uttalande under eftermiddagen riktat till Israel varnade den syriska regimen för ”farliga konsekvenser för [Israels] upprepade aggressionsförsök”. Israel försvarade för sin del sitt agerande men betonade samtidigt att man inte har för avsikt att destabilisera situationen.

Israel har de senaste åren genomfört tiotals flygattacker mot mål i Syrien utan att beskjutas av luftvärnsrobotar. Det enda tidigare tillfället som den syriska regimen har vidtagit denna åtgärd var för sju månader sedan när tre luftvärnsrobtar avfyrades mot israeliska stridsflygplan som befann sig i jordanskt luftrum. Den gången aktiverades det avancerade raketförsvarssystemet Arrow och sköt ner en av robotarna, men i övrigt besvarade Israel inte den syriska eldgivningen, möjligen för att de israeliska stridsflygplanen som besköts just hade utfört en flygattack på syriskt territorium. Att den syriska regimen nu väljer att attackera israeliska flygplan som bara befinner sig på spaningsuppdrag över Libanon kan tyda på att man har valt att ta en hårdare linje mot Israel. Detta skulle också förklara varför Israel valde att gå till motangrepp och förstöra luftvärnsbatteriet som hade avfyrat roboten: man ville markera att man kommer att sätta hårt mot hårt och att Syrien inte har något att vinna men allt att förlora på att börja bråka med Israel.

Paul Widen

Jerusalem

När terrorism egentligen är självmord

Den palestinske terroristen Nimer Mahmoud Ahmad Jamal (foto: Fatah)

Under gårdagen framkom mer information om den palestinske terroristen som tidigt samma morgon sköt ihjäl tre människor och allvarligt skadade ytterligare en intill bosättningen Har Adar utanför Jerusalem. Bilden som framträdde av förövaren skiljde sig från den tröttsamma normen av unga, ogifta, ideologiskt hjärntvättade män som legat bakom merparten av terroristattackerna i Israel de senaste tre åren: den här gången var terroristen, Nimer Mahmoud Ahmad Jamal, 37 år gammal, gift och hade fyra barn. Istället sällade sig förövaren till den grupp palestinska terrorister för vilka en attack mot israeler uppfattas som den enda utvägen ur en personlig kris. Nimer Mahmoud Ahmad Jamal hade nyligen övergivits av sin fru, som flydde hemmet till Jordanien för att undgå makens misshandel. Från den skuld och skam som detta medförde fanns det emellertid en mycket enkel utväg: martyrdöden. Genom att dödas under utförandet av en terroristattack skulle hans heder upprättas i det palestinska samhället, samtidigt som hans efterlevande skulle garanteras försörjning av den palestinska myndigheten livet ut som belöning för hans dåd.

Inget tyder på att Nimer Mahmoud Ahmad Jamal hyste illvilja mot Israel. I flera år jobbade han som byggnadsarbetare på bosättningen Har Adar. Därefter började han jobba som städare på samma bosättning. De invånare som kände honom har beskrivit honom som godhjärtad och helt normal. Det blodiga dådet som han utförde bör givetvis fortfarande betraktas som en terroristattack, men samtidigt ska man vara medveten om att Nimer Mahmoud Ahmad Jamals terroristiska motivation som mest var en sorts formell eftertanke.

I sitt sista meddelande till sin fru bad Nimer Mahmoud Ahmad Jamal om förlåtelse. ”Du var en god fru och en kärleksfull mor, och det var jag som betedde mig illa”. Detta förnekas givietvis av Fatah, det största partiet i den palestinska myndigheten, som på Facebook beskriver honom som en martyr och skönmålar honom: ”älskad och respekterad av alla i sin hemby, inga problem i hemmet, ockupationsmakten [Israel] utnyttjar det faktum att hustrun råkar befinna sig i Jordanien för att sprida rykten”. Även terroristorganisationen Hamas lovordade terroristattacken och försökte utmåla den som en del av en pågående intifada. Så förvandlas alltså en brusten och desperat mördare till ett föredöme och en palestinsk hjälte.

Desperata palestinier som begår självmord genom att utföra terroristattacker har jag uppmärksammat förut, bland annat här och här. Deras motivation utgör ingen förmildrande omständighet, men tillför viktig information i förståelsen av palestinsk terrorism. Den enkla svartvita bilden som oftast sprids i svensk media av oförvitliga palestinier som bara motiveras av frihetstörst är nästan aldrig sann. Bland merparten av förövarna, även bland de unga arga männen, finns en bakgrund av dysfunktionella familjerelationer, personliga misslyckanden och/eller psykiska problem, vilket medvetet sopas under mattan av det palestinska ledarskapet.

Tre människor är döda som ett resultat av Nimer Mahmoud Ahmad Jamals beslut att begå självmord genom terrorism: Solomon Gavria, 20 år gammal från Be’er Ya’akov, Youssef Ottman, 25 år gammal från Abu Ghosh, samt Or Arish, 25 år gammal från Har Adar. En fjärde person, Amit Steinhart, 33 år gammal från Har Adar, vårdas på sjukhus för allvarliga skottskador i överkroppen.

Paul Widen

Jerusalem

Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 690712Läsningar totalt:
  • 32Läsningar idag:
  • 556291Besökare totalt:
  • 30Besökare idag:
  • 2Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen