Eftertankens kranka blekhet

I sanningens ögonblick. (Foto: Vita huset)

I sanningens ögonblick. (Foto: Vita huset)

I fredags kväll fick alltså USA:s president Barack Obama kalla fötter i frågan om en militär intervention mot Bashar Assads regim i Syrien. I strid mot alla sina rådgivare beslutade han sig för att låta den amerikanska kongressen rösta i frågan, men då denna har sommarlov i ytterligare lite mer än en vecka ser det ut som att en omröstning kommer att ske tidigast den 9 september.

En förbryllad omvärld försöker nu tolka Obamas oväntade beslut. Både Syrien och Iran hånar naturligtvis hans tvehågsenhet, medan en besviken medlem i den syriska oppositionen menade att beslutet visar att presidenten är ”svag, oförmögen att ta rätt beslut.”

Många undrar varför det tog Obama över en vecka att besluta sig för att be kongressen om stöd. Den amerikanska konstitutionen ger honom utrymme att agera utan kongressens medgivande, vilket också skedde för bara två år sedan när amerikanska stridsflygplan deltog i alliansen mot Muammar Gaddafi. Varken senatens eller representanthusets majoritetsledare hade ens begärt att få sina röster hörda. Trots Obamas hårda ord i Vita husets rosenträdgård i lördags tyder alltså mycket på att presidenten bara försöker vinna tid. Mycket kan trots allt hända på nio dagar.

Något som Obama dock inte kan räkna med innan den 9 september är resultatet från FN:s inspektörernas undersökning. Inspektörerna lämnade Syrien under lördagen och uppgav att det kommer att ta två veckor att analysera proverna som tagits i området där den misstänkta stridsgasattacken ägde rum den 21 augusti. Resultatet av proverna verkar dock bli ganska irrelevant, eftersom inte ens Bashar Assad bestrider att en massa människor dödades i vad som verkar ha varit en stridsgasattack i Damaskus östra utkanter. Den absolut viktigaste frågan i sammanhanget är vem som låg bakom dådet, och detta kommer FN:s inspektörer inte att kunna svara på.

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu har ännu inte officiellt kommenterat Obamas beslut, men en mängd proffstyckare är rörande överens om att presidentens trovärdighet i regionen nu kommer att sjunka ännu mer, från en redan bottenlåg nivå. Man menar vidare att Netanyahu nu inser att han inte kan räkna med Obama när det gäller kärnvapenhotet från Iran och att sannolikheten därför är stor att det israeliska ledarskapet därför kommer att besluta sig för att ta itu med problemet utan amerikansk hjälp. Ekonomiminister Naftali Bennett drog öppet denna slutsats redan i fredags, dvs innan det blev klart att Obama hade fått kalla fötter. ”Sedan Munchen 1938 till Damaskus 2013 har ingenting förändrats,” skrev han på sin Facebooksida, och konstaterade sedan att ”i sanningens ögonblick kan vi bara lita på oss själva. Så har det varit genom hela den judiska historien. Så har det alltid varit och så kommer det också alltid att förbli.”

Paul Widen

Efrat


Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 367Det här inlägget:
  • 661755Läsningar totalt:
  • 186Läsningar idag:
  • 531340Besökare totalt:
  • 139Besökare idag:
  • 0Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen