Självmordsbombning avvärjd i Jerusalem

"Allt är i sin ordning"

”Allt är i sin ordning”

En palestinsk terrorist med tre rörbomber i sin väska greps strax efter klockan 9:30 på morgonen igår söndag vid en spårvagnshållplats i centrala Jerusalem. En säkerhetsvakt som befann sig vid samma hållplats fattade misstankar när han såg mannen och bad honom därför öppna sin väska. När mannen vägrade trycktes han upp mot en vägg och blev fråntagen sin väska med våld, varpå de tre bomberna upptäcktes. Flera knivar ska också ha hittats i väskan.

Terroristen beskrivs som en man i 20-årsåldern från den palestinska byn Beit Ula på Västbanken.

Under en knapp timme lamslogs trafiken i centrala Jerusalem medan terroristen greps och polisens bombenhet oskadligggjorde bomberna. När jag själv gick förbi platsen klockan 11 hade dock allting återgått till det normala: bussar och spårvagnar gick som vanligt och det var fullt med folk längs med Jaffagatan. Det var som att ingenting hade hänt.

Om terroristen inte hade upptäckts i tid och istället hade lyckats detonera sina bomber i en fullpackad spårvagn skulle händelsen förmodligen ha blivit förstanyhet i stora delar av världen. Nu blev den istället knappt förstanyhet ens i Israel.

Avvärjda terroristattacker bör dock inte betraktas som ickenyheter, dels för att de i allra högsta grad påverkar den kollektiva sinnesstämningen, och dels för att själva avvärjandet säger någonting viktigt om våldsförebyggande beredskap och effektiva polisiära säkerhetsrutiner. Det som slog mig när jag gick genom stan bara lite mer än en timme efter incidenten var att människor inte visade några tecken på oro eller misstänksamhet. Stämningen var istället avslappnad och varm. Jaffagatans religiösa, etniska och kulturella mångfald är svåröverträffad och kändes extra slående mot bakgrund av den avvärjda terroristattacken: under fem korta minuter såg jag allt från koptiska präster och beslöjade muslimska kvinnor till chassider på elcyklar och en man med rosa läppstift och leopardtights.

Två saker möjliggör denna mångfald. Det ena är den massiva närvaron av polis, militär, säkerhetsvakter och beväpnade civila. Under min korta promenad genom staden igår förmiddag såg jag poliser till häst, i bilar, på motorcyclar och till fots, liksom säkerhetsvakter, värnpliktiga soldater och vanliga civila, samtliga beväpnade och beredda att försvara sig själva och sina medmänniskor. Det andra som möjliggör mångfalden är kanske inte lika uppenbart men förmodligen ännu viktigare, och det är just känslan av gemenskap och solidaritet, att människor på ett konkret sätt känner och visar att de har ett ansvar för varandra. Det finns en omsorg och en tillit som ständigt gör sig påmind och som jag själv får uppleva tiotals gånger om dagen, och jag tror att det är mot bakgrund av detta som man bör förstå säkerhetsvaktens agerande vid spårvagnshållplatsen på söndagsförmiddagen, när han utan att tveka riskerade sitt liv för att förhindra att andra skulle dödas eller skadas. I och med de senaste månadernas brutala terroristattentat i flera av Europas storstäder har diskussionen nästan alltid fokuserat på hur man kan minimera hotet och öka säkerheten, vilket givetvis är väldigt viktiga frågor och där Israels erfarenheter kan vara till stor gagn för omvärlden, men man får inte glömma bort att Israels största styrka inte är dess vapen, utan istället den kollektiva känslan av att man kämpar tillsammans, och att även om det ibland är nästan outhärdligt är kampen ändå värd att kämpas.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 2105Det här inlägget:
  • 661756Läsningar totalt:
  • 187Läsningar idag:
  • 531341Besökare totalt:
  • 140Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen