Anna Kinberg Batra får en klapp på huvudet

Anna Kinberg Batra (foto: Sveriges Riksdag)

Anna Kinberg Batra (foto: Sveriges Riksdag)

”Här får Margot Wallström och regeringen hjälp av Anna Kinberg Batra”, skriver Expressen entusiastiskt om moderatledarens pågående fyradagarbesök i Israel. Resan beskrivs som en stor framgång. AKB får gå dit självaste Margot Wallström inte är välkommen – till premiärminister Binyamin Netanyahus kansli. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, men hur AKB konkret har tänkt sig att få till stånd en förbättring förklarar hon inte, utöver sin påstådda ambition att ”lyssna på olika röster”. Hon hann dock inte ens checka in på sitt hotell på söndagkvällen innan hon nästan i förbigående förklarade att ”bosättningarna är helt oacceptabla”. 800 000 judars närvaro i sitt historiska hemland var också det enda AKB specifikt ville lyfta fram och kritisera. Margot Wallströms ansvar för de dåliga relationerna ville hon inte gå in på och när den palestinska myndigheten kom på tal hade hon inte heller något att anmärka. Korruptionen? Nej. Löneutbetalningarna till dömda terrorister? Nej igen. Våldsuppviglingen mot israeliska medborgare? Återigen nej. Konflikten är ju så komplicerad och har pågått så länge, förklarar AKB. Hon är bara här för att lyssna på de olika sidorna.

I svenska medier uppfattas alltså detta som ett stort framsteg. Hon vill förbättra relationerna! Hon pratar med Netanyahu!! Hurra!!! Netanyahu själv tycks dock inte uppfatta någon nämnvärd skillnad mellan AKB:s och Margot Wallströms förhållningssätt till Israel, bortsett från avsaknaden av antisemitiska övertoner i AKB:s svammel. För denna minimala anständighet belönades hon med en kort audiens, som slutade utan en gemensam presskonferens och utan att Netanyahus kansli ens tillkännagav att mötet hade ägt rum. Denna behandling är den diplomatiska motsvarigheten till en klapp på huvudet och ett kom-tillbaka-när-du-har-mer-på-fötterna-lilla-vän.

Att AKB inte lyckades slå hål på isen i relationerna mellan Sverige och Israel är en bedrift som bara överskuggas av att Sverige överhuvudtaget har lyckats tillskansa sig rollen som västvärldens mest israelfientliga land. Det enda som krävs för att ändra på detta är att Sveriges regering entydigt tar avstånd från de uttalanden som resulterade i att inte bara Margot Wallström utan också Carl Bildt kom att betraktas som personae non gratae i Israel: Wallströms anklagelser om utomrättsliga avrättningar och Bildts förlöjligande av Israels oro över hotet från Iran. (Som en bonus kan man lämpligtvis också ta avstånd från Carl Bildts likställande av Binyamin Netanyahu och den palestinska terroristorganisationen Hamas.) Vidare måste man inse att man inte inger förtroende om man först pliktskyldigt beskriver konflikten mellan Israel och palestinierna som komplicerad och sedan reservationslöst anammar den palestinska positionen att all judisk närvaro på Västbanken är ett brott mot internationell lag och därför oacceptabel. Denna position är nämligen inte komplicerad, utan skitenkel: palestinierna har rätt, Israel har fel, judarna måste bort så att allt blir bra igen. Ingen sansad bedömare av konflikten är av denna extrema åsikt och så länge svenska beslutsfattare i likhet med AKB ger uttryck för den som om den vore ett neutralt sakförhållande lär de iskalla relationerna mellan Sverige och Israel bestå.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen
Prenumerera
Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:
Kategorier:
Besöksstatistik
  • 4988Det här inlägget:
  • 615483Läsningar totalt:
  • 101Läsningar idag:
  • 493955Besökare totalt:
  • 93Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:
Nyheter
Analyser
Krönikor
I marginalen
Meddelanden
Smultronställen