Meddelande till alla prenumeranter

Det har nu gått ett par månader sedan jag började skriva det här nyhetsbrevet. En ansenlig skara har valt att prenumerera, vilket har varit mycket inspirerande och uppmuntrande.

 

Sent omsider har jag lyckats skaffa ett bankgironummer som ni kan betala in prenumerationsavgiften på. Jag ber om ursäkt för dröjsmålet och tar tillfället i akt att tacka alla som skrivit och frågat hur de ska betala.

 

Efter förslag från prenumeranter erbjuds tre olika betalningsalternativ:

En månad: 50 kr

Tre månader: 140 kr

Tolv månader: 500 kr

 

Om ni började prenumerera innan 1 april betalar ni från och med 1 april.

Om ni började prenumerera efter 1 april betalar ni från och med 1 maj.

 

Bankgironummer: 742-7941

 

När ni betalar, uppge namn, epostadress, samt perioden som prenumerationen avser.

 

Paul Widen, Jerusalem


Israelisk man dödad vid Josefs grav

En israelisk man sköts ihjäl tidigt imorse av en palestinsk polisman utanför Josefs grav i staden Nablus/Shchem på Västbanken. Den dödade mannen, Ben Yosef Livnat, tillhörde den chassidiska sekten Breslov och hade tagit sig till platsen för att be morgonbönen tillsammans med ytterligare fyra män. En av dem skadades svårt, en måttligt och två andra skadades lindrigt.

En utredning av dödsskjutningen har inletts av både palestinska och israeliska säkerhetsstyrkor. Från palestinskt håll menar man att de palestinska polismännen öppnade eld mot ett misstänkt fordon efter att föraren hade vägrat att stanna och varningsskott hade avfyrats i luften. Israels försvarsstyrkor (IDF) hävdar å sin sida att poliserna var fullt medvetna om att männen i bilen var obeväpnade civila som inte utgjorde något hot. Man medger dock att männen saknade tillstånd och att de inte hade koordinerat besöket med IDF. De anhölls därför senare på dagen av israelisk polis.

En av chassiderna som överlevde attacken gav sin bild av händelseförloppet till nättidningen Ynet: ”I närheten av graven såg vi en spikmatta. En av killarna hoppade ut ur bilen och flyttade den åt sidan. En uniformerad palestinsk polisofficer i en jeep beväpnad med ett kalashnikovgevär väckte då sina kollegor, som började skjuta i luften. Jag satt i framsätet. Vi körde fort mot graven, hoppade ut och kysste den. När vi återvände till bilarna började polismännen skjuta mot bilarna, de skrek ‘Allahu akbar’. Det var vansinnigt, de sköt för att döda. Jag skrek till föraren köra därifrån så fort som möjligt. När vi kom till Har Bracha tog vi hand om de skadade.”

Josefs grav har ofta varit i fokus för våldsamheter. I september 1996 dödades sex israeliska soldater där och i oktober 2000 dödades ytterligare en soldat, varefter byggnaden (som då huserade en synagoga och en yeshiva) brändes ner av en palestinsk mobb. Sedan dess har judiska pilgrimmer varit förbjudna att besöka graven, eftersom IDF inte menar sig kunna garantera deras säkerhet. Med ojämna mellanrum ordnas dock beväpnad eskort åt pilgrimmer och periodvis när säkerhetsläget har varit bra har både israeliska soldater och palestinska poliser sett mellan fingrarna när små grupper av chassider kommit mitt i natten för att be, trots att de saknat tillstånd. Varför just denna lilla grupp av breslovchassider plötsligt attackerades av palestinsk polis är ännu oklart.

Morgonens dödsskjutning blev startskottet för ytterligare våldsamheter på Västbanken. En palestinsk mobb samlades utanför Josefs grav och satte den i brand. När Ben Yosef Livnats kvarlevor några timmar senare skulle föras till Jerusalem utsattes begravningståget för stenkastning.

Ben Yosef Livnat blev 24 år gammal och efterlämnade fru och fyra barn. Han begravdes i Jerusalem.

Paul Widen, Jerusalem


Unilaterala steg mot en tvåstatslösning

Den Palestinska myndigheten fortsätter sina ansträngningar att säkra röster i det internationella samfundet till stöd för ett unilateralt utropande av en självständig palestinsk stat. Knappt fem månader kvarstår innan FN:s Generalförsamling öppnar i september och resolutionen tas upp för prövning. Det palestinska ledarskapet på Västbanken väntas utan svårigheter få minst två tredjedelar av rösterna. Ett antal sydamerikanska länder har redan erkänt ”Palestina” som stat, och flera europeiska länder uppvaktas nu intensivt för att även de ska falla i led.

En veritabel djungel av ”om” och ”men” omger dock frågan om palestinsk självständighet. Exempelvis utropade Yassir Arafat ”Palestina” som självständig stat redan 1988. Över hundra länder erkände självständighetsförklaringen, utan att det ledde till någon form av faktiskt självstyre. Vidare styr idag terroristorganisationen Hamas över Gazas 1.5 miljoner palestinier, något som en eventuell resolution inte på något sätt kommer att ändra på. Dessutom bor det nästan en halv miljon israeler på Västbanken, inklusive de delar av Jerusalem som ligger bortom 1949 års stilleståndslinje. Deras framtid kommer inte heller att omfattas av resolutionen i september.

På samma sätt som självständighetsförklaringen 1988 inte fick några praktiska konsekvenser kommer en resolution i FN:s Generalförsamling till stöd för palestinsk självständighet inte heller per automatik att leda till faktisk självständighet. Generalförsamlingens resolutioner är inte bindande och i Säkerhetsrådet väntas USA lägga in sitt veto om palestinierna försöker driva igenom resolutionen där. Bland Israels politiska ledarskap finns det därför många som menar att Israel på sin höjd kommer att åka på en PR-smäll i september, men inte mycket mer än så.

Israels strategi för att bemöta palestiniernas utmaning har varit att upprepa sin villighet att återuppta fredssamtalen. Man påpekar att unilaterala steg mot självständighet går stick i stäv mot Osloavtalet 1993 och skulle därför innebära dödsstöten mot denna centrala överenskommelse mellan Israel och palestinierna. Klockan skulle vridas tillbaka 18 år och Israel skulle se sig som entledigad från sina förpliktelser under avtalet.

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu har om och om igen upprepat punkterna i denna linje, men förväntas lansera en ny strategi i slutet av maj, när det är tänkt att han ska hålla ett tal inför den amerikanska kongressens båda kammare. Röster har nu börjat höjas från högerflanken i Netanyahus regering att de centrala punkterna i talet ska offentliggöras i det israeliska parlamentet när det öppnar för sin sommarsession den 16 maj. Många fruktar att talet kommer att inleda en fundamental kursändring i israelisk politik. Än så länge har dock Netanyahu valt att lägga locket på alla spekulationer och det är ännu osäkert om någon del av talet kommer att offentliggöras innan han reser till Washington.

Det israeliska ledarskapets lakoniska reaktioner på det palestinska ledarskapets allt djärvare anspråk är svårt att förstå. Man får lätt intrycket att beslutsfattarna har fastnat i ett kortsiktigt skadebegränsningstänkande, att de stammar fram juridiskt och historiskt korrekta invändningar som ingen längre lyssnar på. Vem bryr sig att det palestinska ledarskapet nu tar steg som går i strid mot Osloavtalet? De europeiska politiker som framför denna invändning kan vara säkra på att förlora sina väljares uppmärksamhet (och stöd) innan de hunnit förklara alla invecklade juridiska implikationer som ett stöd för palestinierna skulle innebära.

Rick Richman i Commentary Magazine sammanfattade nyligen sina reservationer mot palestinsk självständighet i en ledarkommentar med rubriken Allt klart för att bli en sönderfallande stat: ”Om ni inte kan färdigställa er konstitution; om er ‘president’ är inne på det sjunde året av en fyraårig mandatperiod; om ni inte har en fungerande lagstiftande församling och inte kan hålla parlamentsval; om hälften av er förmodade stat är ockuperad av terrorister; om ert utbildningsväsende är en antisemitisk avloppsbrunn; om ni insisterar att namnge offentliga torg efter människor som massakrerat civila; om ert styrande parti är sönderfrätt av korruption; om ni inte har pressfrihet eller ett oberoende rättsväsende… tja, då är ni kanske inte mogna för en stat.”

Paul Widen, Jerusalem

 


Nyhetssammanfattning innan Pesach

Igår förmiddags offentliggjordes namnen på två unga palestinier som misstänks för morden på fem personer i samma familj natten mellan den 11 och 12 mars. Hakim Maazan Niyad Awad, 17 år, och Amjad Muhammad Fawzi Awad, 19 år kunde gripas tack vare DNA-spår som lämnats på gärningsplatsen. De båda misstänkta har erkänt dådet, men ska inte ha uttryckt någon ånger. Namnen på ytterligare fem personer misstänkta för medhjälp och skyddande av brottsling offentliggjordes samtidigt. Flera av de misstänkta har kopplingar till terroristorganisationen PFLP.

Senare på eftermiddagen avled Daniel Viflic, 16 år gammal, som skadades svårt den 8 april när hans skolbuss träffades av en pansarbrytande missil. Gazabaserade terroristers raketbeskjutning av södra Israel har fortsatt, trots Hamas försök att få till stånd en vapenvila. I fredags slog två Katyusha-raketer ner i Ashdod. Inga människor kom till skada.

Ikväll infaller Pesach, den judiska påsken. I Bibeln står det att varje familj ska föra ett lamm till prästen, som ska slakta det och sedan stänka dess blod på altaret framför uppenbarelsetältet (sedermera Templet). Lammet ska sedan rostas över öppen eld och ätas innan midnatt. Denna ritual har dock inte utförts på närmare 2000 år, eftersom judarna fördrevs från Jerusalem efter Templets förstörelse år 70 enligt vår tideräkning. Några hundra år senare byggdes en muslimsk helgedom på den plats där Templet hade stått. I princip skulle dock denna ritual kunna utföras idag, trots att det inte finns ett Tempel, eftersom det sedan 1967 egentligen inte föreligger några juridiska hinder. Vissa praktiska hinder kvarstår (att bygga ett altare och sy prästernas kläder), men de är helt överkomliga. Varje år inför Pesach ansluter sig därför fler och fler människor till kravet att judar än en gång ska få gå upp på Tempelberget och utföra denna för dem så centrala ritual. Israels gränspolis, som har ansvaret för säkerheten på Tempelberget, menar sig dock inte kunna garantera säkerheten på platsen. Det anses allmänt att en dylik judisk grillfest på Tempelberget skulle utlösa ett tredje världskrig.

Ikväll kommer därför judiska familjer att samlas och fira påskmåltiden i sina hem, som sker i åminnelse av uttåget från Egypten och istället för offrandet av påskalammet på Tempelberget. Det kan vara värt att reflektera över denna kontrast, kontrasten mellan det som anses vara en vacker och meningsfull judisk ritual (påskmåltiden i hemmet), och den subversiva potential som faktiskt är sublimerad i ritualen (offrandet av påskalammet på Tempelberget).

Idag skulle för övrigt Dick Haas a fyllt 71 år. Hans judiska födelsedag var den 10 dagen i månaden nisan, som inföll i torsdags. Dick tyckte om att påpeka, med glimten i ögat, att denna dag, den 10 i månaden nisan, var den dag då man enligt Bibeln ska utse påskalammet.

Paul Widen, Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 725923Läsningar totalt:
  • 223Läsningar idag:
  • 585114Besökare totalt:
  • 28Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen