En helt vanlig fredag

VästerviksTidningen publicerade idag en reflektion över Sveriges insats i Libyen som jag tror kan vara av intresse för nyhetsbrevets prenumeranter. HÄR kan den läsas.

Då dagens datum medför en risk att man inte tas på allvar avstår jag från vidare nyhetsrapporter tills nästa vecka.

Paul Widen, Jerusalem

 


En olycksbådande fredsprocess

Fatahs fredsansträngningar gentemot Hamas har fortsatt de senaste dagarna, trots förra veckans bombattack i Jerusalem och den upptrappade raketbeskjutningen från Gaza, attacker som Hamas gett sitt gillande. Igår uppgav en talesman för den Palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas att man är villig att offra det ekonomiska stödet från USA för att uppnå enighet med Hamas, som man legat i strid med sedan sommaren 2007. I lördags träffade Abbas den högsta representanten för Hamas på Västbanken, Abdel Aziz Dweik. Det var första gången på över ett år som så höga representanter för parterna träffats. Man kom överens om att fortsätta samtalen i Kairo i april.

Målet med samtalen är att uppnå enighet mellan alla palestinska fraktioner inför öppnandet av FN:s Generalförsamling i september. Den Palestinska myndigheten med Mahmoud Abbas i spetsen planerar nämligen att försöka övertyga Generalförsamlingen att erkänna ”Palestina” som en självständig stat inom det som missvisande kallas 1967 års gränser, dvs. vapenstilleståndslinjen från 1949.

Som ett steg i sina fredsansträngningar har Mahmoud Abbas också begärt att PLO:s konstitutionskommitté ska sammanträda så fort som möjligt för att formulera ändringar i PLO:s stadgar. Det är ännu oklart vilka stadgeändringar som Mahmoud Abbas hoppas få till stånd, men relevant i sammanhanget är de punkter som fastslår att PLO ska inkludera alla palestinska fraktioner och att organisationen är den enda legitima representanten för det palestinska folket. Konstitutionskommittén har inte sammanträtt sedan Hamas vann det palestinska parlamentsvalet i januari 2006. Hamas är inte medlem i PLO, vilket orsakade en unikt besvärlig situation efter valsegern, inte bara för PLO, vars stadgar alltså inte erkänner legitimiteten av palestinska fraktioner som inte är medlemmar, utan också för Israel och resten av den demokratiska världen, som bara erkänner PLO som palestiniernas legitima representant. Efter valet lades därför alla fredsförhandlingar med Israel på is, eftersom Israel vägrade att ha en dialog med en motpart vars mål var Israels undergång. Västvärlden kunde för sin del inte fortsätta att ge ekonomiskt bistånd till den Palestinska myndigheten, som nu till stor del styrdes av Hamas, en organisation som är terroriststämplad av USA och EU. Över 50% av den Palestinska myndighetens budget försvann därmed i ett svep.

Det ekonomiskt ohållbara samstyret mellan Hamas och Fatah höll bara i ett och ett halvt år. Spänningarna mellan grupperna ökade successivt och nådde sin kulmen i juni 2007, då ett mindre inbördeskrig bröt ut i Gaza. Fatahs ledarskap antingen dödades eller flydde till Israel och Hamas etablerade sitt eget styre, vars legitimitet bara erkänns av Syrien och Iran. Fatah för sin del tog över styret av Västbanken och fängslade en mängd Hamas-medlemmar där.

Den djupa splittringen mellan Hamas och Fatah innebar att det internationella stödet till den Palestinska myndigheten kunde återupptas, nu när terroriststämplade Hamas inte längre ingick i regeringen. Ingen brydde sig om att den nya styret saknade demokratiskt mandat. Omvärlden tycktes resonera att vilket styre som helst är bättre än en kompromisslös islamistisk dödskult, som ju Hamas när allt kommer omkring faktiskt är.

Om Fatah och Hamas mot förmodan skulle lyckas nå en överenskommelse skulle klockan vridas tillbaka till juni 2007 och de ekonomiska sanktionerna mot den Palestinska myndigheten skulle åter träda i kraft. Det palestinska styret skulle visserligen vara enat, men frågan är om FN:s Generalförsamling skulle erkänna ett självständigt ”Palestina” om Hamas skulle sitta med i regeringen. Starka krafter motsätter sig dessutom fredsansträngningarna, inte bara USA och EU, där man är mån om att bevara Fatah och PLO som en legitim fredspartner, utan också Iran och Syrien, som skulle förlora sin utpost i Gaza om Hamas (mot all förmodan) skulle välja att anta ett mer pragmatiskt förhållningssätt gentemot Israel. Förra veckans bombattack och raketbeskjutningar var förmodligen, som påpekats tidigare, avsedda att försvåra fredsansträngningarna. I den mån samtalen mellan Fatah och Hamas fortsätter lär därför också terroristattackerna öka.

Paul Widen, Jerusalem


Dramatisk upptrappning av raketterrorn

 

Terrorister i Gaza har under dagen fortsatt att avfyra raketer mot mål djupt inne i Israel. Raketlarmet har ljudit så långt norrut som Rishon Letzion, vilket inte har hänt sedan Operation gjutet bly (Gazakriget) i december 2008-januari 2009. Uppgifterna om nedslagsplatserna har varit knapphändiga och motstridiga, och i vissa fall har myndigheterna av säkerhetsskäl mörklagt uppgifter som skulle kunna användas av terroristerna för att öka precisionen i attackerna.

En raket uppges ha slagit ner strax utanför Bat Yam, 50 km norr om Gaza. Om detta stämmer innebär det att det inte längre bara rör sig om Grad/Katyusha-raketer, eftersom deras maximala räckvidd är 40 km. Det kan istället röra sig om iransktillverkade Fajr-5-raketer, som har en räckvidd på 75 km och en stridsspets med 90 kg sprängämnen.

Den shiamuslimska terroristorganisationen Islamiska Jihad säger sig ligga bakom de flesta raketattackerna. De skyller upptrappningen på ”sionistiska aggressioner”, utan att specificera. Organisationen är en svuren dödsfiende till Israel, så de behöver ju egentligen inte motivera varje enskild raketattack. Att de i nuläget har valt att gräva fram sina tyngsta raketer från sina gömmor har, som påpekats tidigare, förmodligen inte så mycket med Israel eller judarna att göra. Islamiska Jihad finansieras av Iran och tar därmed order från Iran. Fajr-5-raketerna som man nu avfyrar mot Israel har man suttit på i flera år utan att använda dem. Det som sker nu är alltså en kyligt övervägd provokation som syftar till att dra in Israel i en ny krigsomgång. Israel kommer ofrånkomligen att utmålas som skurken i en sådan omgång, eftersom världens nyhetskonsumenter har förvägrats information om de senaste dagarnas upptrappning och därför kommer att uppfatta Israels motattack som oprovocerat övervåld. Iran, som dirigerar händelseutvecklingen på avstånd, och Irans kärnvapenambitioner, hamnar därmed långt, långt ner på listan av vad som känns angeläget för världens beslutsfattare att ta tag i.

Israel för sin del kan inte göra annat än att spela med, eftersom man inte kan förbli passiv när flera miljoner israeler tvingas ner i skyddsrum flera gånger dagligen. Alla skolor inom räckhåll för raketerna har tills vidare stängts av säkerhetsskäl. Strax innan klockan 21:00 lokal tid inledde Israel omfattande flyganfall mot terroristmål i Gaza (vilket också, naturligtvis, var TT:s första notis för dagen om den upptrappade konflikten).

Paul Widen, Jerusalem


1 död, 39 skadade i dagens bombdåd

En 59-årig kvinna dödades och 39 människor skadades, varav 3 svårt, i eftermiddagens bombattack i Jerusalem. Bomben, som bestod av uppskattningsvis 2 kg sprängämnen packade med skruvar och bultar för maximal skadeverkan, hade placerats i en väska intill en busshållplats och exploderade när stadsbuss nr 74 körde förbi.

Strax efter bombattacken ryktades det om skottlossning vid infarten till Jerusalem, men detta dementerades snart av poliskällor. Vägspärrar sattes dock snabbt upp som ett led i försöken att gripa de ansvariga för dådet. Vittnen säger sig kunna identifiera personen som lämnade väskan med bomben intill busshållplatsen, men ännu har inga misstänkta anhållits.

Precis som morgonens raketattacker mot Ashkelon och Be’er Sheva motiverades eftermiddagens bombattack i Jerusalem förmodligen av den pågående maktkampen i det palestinska samhället. Som väntat fördömdes attacken av den Palestinska myndigheten, medan terroristorganisationen Hamas hyllade den som heroisk. Hamas och den Palestinska myndigheten har dock tagit konkreta steg mot en försoning den senaste tiden, och den Palestinska myndighetens styrelseordförande Mahmoud Abbas har bjudits in till Gaza för samtal med hamasledaren Ismail Haniyeh. Dagens attack kommer att lägga besöksplanerna på is. Därmed försvåras försoningsarbetet mellan de båda parterna, som ju legat i öppen strid med varandra sedan sommaren 2007. De aktörer i regionen som motsätter sig en försoning mellan Hamas och den Palestinska myndigheten, dvs. Iran och Syrien, kan därmed tillfälligt andas ut.

Paul Widen, Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 690713Läsningar totalt:
  • 33Läsningar idag:
  • 556292Besökare totalt:
  • 31Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen