Mer raketer slår ner södra Israel

Under morgonen avfyrade terrorister i Gazaremsan ytterligare en raket mot Israel. Raketen, av typen Kassam, slog ner på ett öppet fält i Eshkol-regionen, den del av norra Negev som gränsar till centrala och södra Gazaremsan. Inga personer kom till skada och inga materiella skador rapporterades.

Sedan raketattacken mot Be’er Sheva i onsdags har spänningen ökat i området. Det israeliska flygvapnet IAF besvarade elden genom att attackera tre terroristrelaterade mål i Gazaremsan under natten till torsdagen. Ytterligare raketer och granater avfyrades därefter mot Israel, som besvarades med nya israeliska motattacker mot terroristmål. Israeliska medborgare uppmanades innan helgen att hålla sina barn inomhus, eftersom man förväntade sig en upptrappning av raketelden under sabbaten.

Sedan årsskiftet har över 50 raketer och granater avfyrats av terrorister i Gazaremsan mot Israel. Denna lågfrekventa raketterror resulterar sällan i materiella skador och ännu mer sällan i personskador, eftersom de hemmagjorda Kassam-raketerna avfyras på måfå och inte kan styras.

Man ska dock inte underskatta den psykologiska effekten av denna sortens krigföring. Tiotusentals israeliska civila bor inom räckhåll för kassamraketerna och har därmed 15 sekunder att ta betäckning när raketlarmet ljuder. Kassamraketernas stridsspetsar innehåller mellan 5-10 kg sprängämne packat med skruvar och bultar för maximal skadeverkan. De irantillverkade Katyusharaketerna är flera gånger dödligare, med stridsspetsar på 20 kg. De har även en avsevärt längre räckvidd, vilket gör att sammanlagt en miljon israeler lever inom räckhåll för raketterrorn.

Terroristorganisationernas strategiska mål är att förinta Staten Israel, vilket de deklarerar helt öppet. Raketerna är dock taktiska vapen och kommer naturligtvis inte att resultera i detta strategiska mål, men raketterrorn omöjliggör ett normalt liv för en ansenlig del av Israels befolkning, vilket är terroristernas taktiska syfte. Om man tittar tillbaka 60 år ser man att väldigt lite har förändrats på den här punkten. Det strategiska målet var detsamma på 1950-talet. Taktiken som användes av dåtidens Fedayin-krigare var annorlunda (infiltrationer, minering, krypskytteeld), men hade samma syfte: Att omöjliggöra ett normalt liv för de israeliska bönderna.

Raketterrorn som började för snart 10 år sedan har orsakat enorma psykologiska skador bland de israeliska civila som bor i området och som inte har någon annanstans att ta vägen. Framförallt barnen tar skada av att leva under ett konstant och konkret dödshot. Ändå blir raketattacker sällan mer än notiser i israelisk media. I resten av världen når de i princip aldrig över intressetröskeln förrän de resulterar i döda eller skadade. När Tidningarnas Telegrambyrå ändå valde att notera förra veckans dramatiska upptrappning i raketterrorn tillade man att ”Israel svarade med flera flygattacker mot Gaza under kvällen.” Man får intryck av att Israel reagerade på måfå (det nämns inget om flygattackernas mål) och att Israels handlande därför är moraliskt likvärdigt med den raketattack man just hade utsatts för. Nyhetskonsumenterna förvägras därmed den mest rudimentära analysen av de inblandade parternas strategiska mål och taktiska syften, utan vilka händelsen i allt väsentligt förblir obegriplig.

Paul Widen, Jerusalem


Katyusharaketer mot Be’er Sheva

Tre katyusharaketer avfyrades från Gazaremsan och slog ner i den israeliska staden Be’er Sheva i centrala Negev för knappt två timmar sedan. En av dem träffade ett bostadshus och orsakade materiella skador, men inga människor kom till skada.

Det var första gången sedan Operation Gjutet Bly i årsskiftet 2008/2009 som katyusharaketer avfyrats från mot Be’er Sheva, som ligger ungefär 37 kilometer från Gazaremsan. Katyusharaketer är till skillnad från Kassamraketer industritillverkade och innehåller en stridsspets på över 20 kg sprängämnen. De penetrerar armerade betongväggar som om de vore smör. Det är en under att ingen kom till skada denna gång.

Den dramatiska utvecklingen sätts i samband med morgonens konfrontationer vid gränsen till Gaza, då israeliska soldater attackerades med granateld när de patrullerade i närheten av gränsen. Israeliska stridsvagnar besvarade elden. Palestinska källor uppger att 11 palestinier skadades. Åtta av dem tillhörde terroristorganisationen Islamiska Jihad, resten var civila.

Paul Widen, Jerusalem


Elände!

Som prenumeranterna har märkt finns det en liten bugg i systemet som gör att nyhetsbrevet skickas ut i nio exemplar varje gång något publiceras under analyskategorin. Jag ber än en gång om ursäkt för detta och hoppas att ni har överseende med nyhetsbrevets barnsjukdomar. Datakillarna på Ordonannsens WebbVerkstad jobbar ihärdigt för att lokalisera buggen.

Paul Widen, Jerusalem


Kvitter om Twitter

I rapporteringen från de pågående folkupproren i Mellanöstern och Nordafrika uppges Twitter och Facebook ha spelat en viktig roll. Aktivister har genom dessa nya medier kunnat organisera sig och överrösta regimernas propaganda. De hårt ansatta regimerna har därför försökt strypa tillgången till Internet, för att på så sätt återfå kontrollen över vilken information som sprids och för att försvåra motståndarnas organisering. Twitter och Facebook har därmed blivit symboler för yttrandefrihet och demokrati.

Igår hörde jag dock något som ifrågasatte den beskrivningen av dynamiken bakom folkupproren, eller åtminstone kompletterade bilden på ett betydande sätt. I Egypten och Libyen var det inte förrän regimerna började mixtra med internettillgången som folk strömmade ut på gatorna. När regimerna tog det desperata beslutet att blockera Twitter och Facebook ökade protesterna i intensitet. Det var alltså inte tillgången till den nya medierna utan avsaknaden av dem som var en viktig faktor i utlösandet av massdemonstrationerna.

En möjlig tolkning av detta intressanta faktum vore att föreslå att strypandet av Internet var droppen för alla de unga, välutbildade men arbetslösa människor som redan var väldigt frustrerade och missnöjda med regimerna. Att berövas Twitter och Facebook uppfattades som en personlig kränkning och fick dem att inse att det som höll på att hända var akut, att det inte fanns några andra alternativ än att gå ut på gatorna och kräva regimskifte.

En annan möjlig tolkning vore att påpeka det ganska uppenbara att Internet är passiviserande. Så länge folk hade tillgång till Twitter och Facebook satt många av dem snällt framför sina datorer och uttryckte sitt motstånd verbalt. Om regimerna alltså hade haft lite is i magen skulle de kanske hellre ha ökat internethastigheten och låtit folket osa sin vrede fritt på nätet. Då hade man kanske lättat på trycket tillräckligt mycket för kunna ha hållit sig kvar vid makten.

För övrigt kan ni följa min rapportering på Twitter. JtownPaul heter jag där.

Paul Widen, Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 700018Läsningar totalt:
  • 980Läsningar idag:
  • 564018Besökare totalt:
  • 891Besökare idag:
  • 5Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen