USA ökar pressen på PLO

Husam Zomlot, PLO:s diplomatiske representant i USA (foto: PLO delegation USA)

USA:s utrikesdepartement uppgav i fredags att man inte kan intyga att den palestinska myndigheten efterlever en amerikansk lag som föreskriver straffåtgärder mot PLO om det palestinska ledarskapet uppmanar den internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) att väcka åtal mot Israel för påstådda brott mot folkrätten. Den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas har vid upprepade tillfällen anklagat Israel för folkrättsbrott, bland annat under sitt tal inför FN:s generalförsamling den 20 september i år, då han bland annat sa att han har uppmanat ICC ”att åtala israeliska tjänstemän för deras medverkan i bosättningsaktiviteter och aggressioner mot vårt folk”. Enligt den amerikanska lagtexten strider detta förfarande mot artikel XXXI, paragraf 7 av Osloavtalet (Oslo II), då det utgör ett försök att förändra Västbankens och Gazas status utan att invänta resultatet av slutförhandlingar mellan parterna. Då PLO:s diplomatiska beskickning i Washingtin D.C. i princip existerar på villkor att PLO aktivt deltar i fredsförhandlingar med Israel hotas nu denna beskickning av nedstängning. Det sista ordet har USA:s president Donald Trump, för vem det palestinska ledarskapet nu har tre månader på sig att visa att man med ärligt uppsåt förhandlar med Israel för att nå ett slutgiltigt fredsavtal. Om så inte sker föreskriver den amerikanska lagen att PLO:s beskickning i Washingtin D.C. stängs ner.

Nyheten om hotet mot PLO:s kontor i den amerikanska huvudstaden kom bara två dagar efter att utrikesutskottet i det amerikanska representanthuset enhälligt godkände ett lagförslag kallat Taylor Force Act, som är tänkt att strypa allt amerikanskt bistånd till den palestinska myndigheten tills den upphör att betala ut löner terroristdömda palestinier och deras anhöriga. Lagförslaget, som är uppkallat efter den amerikanske medborgaren Taylor Force som mördades av en palestinsk terrorist i Tel Aviv den 6 mars 2016, kommer att presenteras för omröstning i representanthuset i början av december. Det förväntas få ett i princip enhälligt stöd.

PLO/den palestinska myndigheten (som i princip är samma sak) har reagerat mycket starkt på både nedstängningshotet mot PLO:s kontor och det föreslagna biståndsstoppet. Taylor Force Act har bland annat kallats för ”ett brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter”, samtidigt som man har hotat att bryta alla kontakter med USA om PLO:s kontor stängs ner. Reaktionen från Israels premiärminister Binyamin Netanyahu har däremot varit återhållsam. ”Det här handlar om amerikansk lagstiftning”, uppgav han i ett pressmeddelande igår kväll, i vad man får anta var en hänvisning till det amerikanska utrikesdepartementets utspel dagen innan. ”Vi respekterar beslutet och ser fram emot att fortsätta arbeta med USA för att främja fred och säkerhet i regionen”.

Även om den ökande pressen mot PLO/den palestinska myndigheten sker under president Trumps överinsyn är det viktigt att komma ihåg att den nu aktuella lagen röstades igenom av en bred majoritet i den amerikanska kongressen under president Barack Obama. Som redan konstaterats åtnjuter Taylor Force Act också ett mycket starkt stöd från både republikaner och demokrater. Amerikansk lagstiftning som rör säkerhetspolitiska ämnen brukar dock regelmässigt innehålla en klausul som ger presidenten rätt till tidsbegränsade undantag från lagens föreskrifter om presidenten gör bedömningen att en full implementering av lagen skulle skada landets säkerhet. Ett bra exempel på detta är Jerusalem Embassy Act, den lag som röstades igenom 1995 för att flytta USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem och som varje amerikansk president sedan dess har frångått genom att var sjätte månad skjuta fram dess implementering i ytterligare sex månader. Det är fullt möjligt att Donald Trump i likhet med sina föregångare kommer att välja att inte låta lagar träda i kraft som förändrar maktbalansen mellan Israel och palestinierna, vilket en nedstängning av PLO:s kontor i Washington D.C. och ett totalstopp på amerikanskt bistånd till den palestinska myndigheten onekligen skulle innebära. Den befintliga och föreslagna lagstiftningen som nu har aktualiserats ger emellertid Trump en unik chans att öka pressen på det palestinska ledarskapet i ett läge av kraftigt ökad motsättning mellan Saudiarabien och Iran, i vilket alla aktörer i Mellanöstern snabbt har tvingas välja vilken sida de står på. Det palestinska ledarskapet inser därför att det vore djupt ovist att börja bråka med USA när det råder samsyn mellan USA, Saudiarabien, Egypten och Israel beträffande hotet från Iran. Mahmoud Abbas riskerar alltså politisk irrelevans och indragen veckopeng om han inte rättar sig i ledet.

Paul Widen

Jerusalem


Förhöjd militär beredskap i södra Israel

Raketförsvarssystemet Järnkupolen (foto: IDF)

Israel höjde på måndagskvällen sin militära beredskap runt gränsen till Gaza, då man befarar att terroristorganisationen Islamiska Jihad står i begrepp att utföra en storskalig attack som vedergällning för Israels kontrollerade demolering av en tunnel under gränsen till Gaza den 30 oktober. Ett antal enheter av raketförsvarssystemet Järnkupolen utplacerades i centrala Israel för första gången sedan kriget i Gaza sommaren 2014, vilket tyder på att Israels försvarsstyrkor (IDF) har konkret information om planer på raketattacker, specifikt mot Tel Aviv med omnejd.

I lördags framförde IDF en mycket ovanlig varning till Islamiska Jihads ledarskap med anledning av det förhöjda säkerhetsläget. I en videoinspelning publicerad i sociala medier förklarade generalmajor Yoav Mordechai på arabiska att Israel har kännedom om terroristorganisationens planer. Han varnade att Islamiska Jihad ”leker med elden” och att varje attack som utförs mot Israel kommer att bemötas ”hårt och bestämt”. Dessutom riktade han ett budskap direkt till terroristorganisationens ledarskap i Damaskus, Ramadan Shalah och Ziad Nakhaleh, och uppmanade dem att ta kontroll över situationen ”eftersom ni annars kommer att hållas ansvariga”. Budskapet var alltså ett knappt förtäckt dödshot, vilket tyder på att de planer som Israel säger sig ha kännedom om är mycket storskaliga. Israel brukar inte hota terroristorganisationers högsta ledarskap om situationen inte är synnerligen allvarlig.

På söndagen inledde premiärminister Binyamin Netanyahu sitt regeringssammanträde med en liknande varning: ”Vi kommer att inta en mycket bestämd hållning mot alla som försöker attackera oss eller som angriper oss, oavsett från vilket område och oavsett från vilket håll: irreguljära fraktioner, organisationer – alla”. Han påminde också om att Israel fortfarande betraktar terroristorganisationen Hamas som ytterst ansvarig för alla attacker som utförs från Gaza.

Reaktionen från Islamiska Jihad lät inte vänta på sig. I ett pressmeddelande uppgav terroristorganisationen att Israels hot mot dess ledarskep utgör en krigsförklaring och att Israel har anledning att ständigt frukta för en attack.

14 palestinska terrorister dödades i tunnelexplosionen den 30 oktober, dubbelt så många som Islamiska Jihad ursprungligen hävdade. Två av dödsoffren ska dessutom ha varit medlemmar i Hamas. Att en vedergällningsattack hittills har uteblivit tros bero på Hamas, som kräver att alla väpnade fraktioner i Gaza underkastar sig dess riktlinjer. Hamas har hittills inte tolererat några attacker mot Israel, eftersom man frukar att försoningssamtalen mellan Hamas och Fatah då skulle kollapsa. Att Israel först igår kväll höjde sin militära beredskapsnivå tyder på att något i den ekvationen har förändras. Det finns flera möjliga förklaringar till detta. Iran, som står för en stor del av Islamiska Jihads budget, har intresse av ett våldsutbrott i Gaza, då detta skulle avleda Israels uppmärksamhet från situationen i Libanon och Syrien. Det är möjligt att Teheran därför utövar starka påtryckningar på organisationen. En annan möjlig förklaring är att försoningssamtalen mellan Fatah och Hamas ännu inte har gett de resultat som Hamas har hoppats på och att Hamas motivation att bibehålla lugnet i Gaza därför inte är lika stark. Detta har anknytning till en tredje möjlig förklaring som det har spekulerats kring, nämligen den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas hastigt extrainsatta möte med Saudiarabiens kung och kronprins i början av förra veckan. Vissa bedömare har uppgett att Abbas fick order om att bibehålla lugnet i Gaza och inte ställa till med huvudbry för Israel, medan andra bedömare tror att han fick rakt motsatt direktiv, dvs. att Abbas uppmanades att anta positioner i samtalen med Hamas som omöjliggör en försoning, eftersom även Hamas har starka band till Iran, och Saudiarabien vill söndra alla band mellan sina allierade och Iran.

Oavsett vilken roll Iran och Saudiarabien må ha i det förhöjda säkehetsläget är det tydligt att Islamiska Jihads krigsmotivation är mycket hög helt på egen hand. Utvecklingen de närmaste dagarna kommer att avgöra om terroristorganisationens överlevnadsinstinkt är starkare än dess dödsinstinkt.

Paul Widen

Jerusalem


Revolution med smak av palatsintrig

Saad Hariri under sitt TV-sända avgångstal (foto: screenshot Al Arabiya)

”De våldsamma förändringar som orientalsk historia ofta har präglats av har i allmänhet varit resultatet, inte av revolution, utan av palatsintrig.” Denna anmärkning gjordes av Evelyn Baring, Greve av Cromer, i sin bok Modern Egypt som publicerades 1908. Citatet känns ständigt aktuellt när man försöker få grepp om händelseutvecklingen i Mellanöstern, inte minst de senaste dagarnas intensiva upptrappning mellan Saudiarabien och Libanon. En kort tillbakablick är på sin plats:

Fredagen den 3 november flög Libanons premiärminister Saad Hariri till Saudiarabien för ett möte med kung Salman. I ett TV-sänt tal dagen därpå chockade han omvärlden genom att avgå som premiärminister. Han beskyllde Iran för sitt beslut, som genom sitt stöd till den libanesiska terroristorganisationen Hizballah har skapat ”en stat inom staten”. Han uppgav även att han misstänkte att det förelåg planer på att mörda honom.

Samma dag, lördagen den 4 november, lät den saudiarabiske kronprinsen Mohammad bin Salman arrestera 11 prinsar och uppemot 200 av landets mäktigaste affärsmän, samtliga misstänkta för inblandning i en korruptionshärva.

Samma kväll avfyrades en raket från Jemen mot den internationella flygplatsen i Saudiarabiens huvudstad Riyadh. Den sköts ner av det saudiarabiska luftförsvaret med hjälp av en amerikansk Patriot-missil utan att orsaka några skador. Den jemenitiska rebellgruppen Ansar Allah (även känd som Houthi) tog på sig ansvaret för raketattacken, men på måndagen hävdade Saudiarabien att Hizballah hade avfyrat raketen på order av Iran och att attacken utgjorde en krigshandling.

På måndagen kom även en annan överraskning: den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas avreste hastigt till Saudiarabien för ett nyinsatt möte med kungen och kronprinsen.

Sedan dess har Hizballahs ledare Hassan Nasrallah hävdat att Saad Hariri i själva verket har kidnappats av Saudiarabien och att Saudiarabien därmed har förklarat krig mot Libanon. Iran har för sin del hävdat att det är USA som ligger bakom Saudiarabiens agerande i Hariri-affären, specifikt president Donald Trumps svärson Jared Kushner. Saudiarabien och Kuwait har uppmanat sina medborgare att omedelbart lämna Libanon.

Det råder fortfarande oklarhet på flera punkter i den här intensiva och bitvis förbryllande händelseutvecklingen, men tre saker kan ändå slås fast med stor säkerhet. Det första är att Saudiarabiens kronprins har konsoliderat sin maktposition på hemmaplan genom att låta arrestera sina politiska motståndare inom hovet, samt många affärsmän med politiskt och ekonomiskt inflytande i landet, vilket har gett honom ett större utrikespolitiskt handlingsutrymme i Saudiarabiens maktkamp med Iran. Det andra är att kronprinsen har utnyttjat detta handlingsutrymme för att försöka framtvinga en politisk kris i Libanon och på så sätt försvaga Hizballah, och därmed i förlängningen även Iran. Det tredje är att det vi har sett hittills bara är början: kronprinsen har visat klart och tydligt att han inte tänker sitta och rulla tummarna medan Iran tar över land efter land i Saudiarabiens närområde.

Israel och Saudiarabien är fullt överens om att Iran utgör det allvarligaste hotet mot fred och stabilitet i Mellanöstern. Israel välkomnar därför alla ansträngningar att motverka Irans inflytande. Man är emellertid inte beredd att gå till frontalangrepp mot Hizballah i Libanon bara för att Saudiarabiens kronprins tycker att tiden nu är mogen. Hizballah har 100000 raketer riktade mot Israel och en vältränad armé som har fått blodad tand i den syriska inbördeskriget. Även om den israeliska försvarsmakten är förvissad om att man skulle gå segrande ur ett krig mot Hizballah beräknar man att tusentals israeliska civila skulle dödas av Hizballahs raketer. Saudiarabien skulle ha allt att vinna och nästan inget att förlora på en sådan sammandrabbning, medan situationen för Israel nästan är den omvända. Inget tyder därför på att Israel i nuläget överväger en konfrontation. Kronprins Mohammad bin Salman måste därför hitta andra sätt för att bibehålla pressen på Libanon.

Paul Widen

Jerusalem


Palestinska myndigheten övertar Gazas gränsövergångar

Gränsövergången Rafah mellan Gaza och Egypten under morgonen.

Säkerhetspersonal tillhörande den palestinska myndigheten påbörjade idag det formella övertagandet av kontrollen över tre av Gazas gränsövergångar. Övergångarna Erez och Kerem Shalom som gränsar till Israel har liksom gränsövergången Rafah till Egypten kontrollerats av den palestinska terroristorganisationen Hamas sedan dess blodiga maktövertagande i juni 2007. Som ett led i försoningsavtalet mellan de två rivaliserande palestinska fraktionerna som nåddes den 12 oktober har Hamas gått med på att överlåta kontrollen över Gaza till den palestinska myndigheten. Övertagandet av kontrollen över tre av landremsans sju gränsövergångar är det första steget i denna process.

Många frågor återstår kring hur det palestinska försoningsavtalet kommer att implementeras, då en avgrund fortfarande skiljer parterna åt på flera centrala punkter. Under ett möte med israeliska fredsaktivister i helgen som gick sa den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas att alla ministrar som han utser till den kommande samlingsregerigen offentligt måste erkänna Israel. Därmed tycks han i allt väsentligt ha uteslutit Hamas-medlemmar från samtliga ministerposter, eftersom Hamas öppet förespråkar staten Israels förintelse. Abbas har också konsekvent framhävt att Hamas militära gren Izz ad-Din al-Kassambrigaderna med sina 27000 medlemmar måste underställa sig den palestinska myndighetens auktoritet eller upplösas, något som Hamas lika konsekvent har avfärdat. Ytterligare en kontrovers rör de tiotusentals gazabor som har varit anställda av Hamas sedan 2007 inom Gazas statsadministration och som den palestinska myndigheten nu kräver att få ersätta med sina egna statsanställda.

Trots dessa till synes olösliga motsättningar har förhandlingarna mellan parterna ännu inte brutit ihop. Försoningsavtalet tycks hittills även ha överlevt måndagens eldprov, då israeliska soldater genomförde en kontrollerad detonation av en tunnel som den palestinska terroristorganisationen Islamiska Jihad hade grävt under gränsen mellan Gaza och Israel. Trots att tunneln inte hade en mynning på den israeliska sidan av gränsen upptäcktes den med hjälp av nyutvecklad och ännu hemligstämplad israelisk teknologi. Sju av Islamiska Jihads medlemmar som råkade befinna sig i tunneln dödades i explosionen, inklusive två högt uppsatta befälhavare, och ytterligare minst 12 skadades. Händelsen var den dödligaste sedan kriget mellan Israel och terroristorganisationerna i Gaza sommaren 2014. Den fördömdes i skarpa ordalag av inte bara Hamas och Islamiska Jihad, utan också av Fatah-partiet, som kontrollerar den palestinska myndigheten. På både Twitter och Facebook kallade Fatah de dödade terroristerna för ”martyrer”. Under måndagen och tisdagen var stämningen därför mycket spänd vid den israeliska gränsen till Gaza, då man befarade att Islamiska Jihad skulle utföra någon form av attack för att hämnas sina stupade medlemmar. Israel för sin del menade att syftet med detonationen var att förstöra tunneln och att man inte hade haft för avsikt att döda de två befälhavarna. Man förklarade dock att man inte hade för avsikt att be om ursäkt för att ha råkat döda terrorister i samma veva och varnade att eventuella palestinska vedergällningsattacker kommer att besvaras ”med beslutsamhet och på ett kraftfullt och tydligt sätt”.

Samtliga palestinska fraktioner hävdade att Israels tunnelsprängning syftade till att försöka skjuta försoningsavtalet i sank, vilket gjorde det möjligt för deras ledarskap att framställa sin egen återhållsamhet som ett sorts motstånd mot Israel. Hittills har därför lugnet på gränsen till Gaza inte brutits. Det återstår att se hur länge det dröjer innan de olösta spänningarna mellan den palestinska myndigheten och Hamas når en brytpunkt och om de palestinska fraktionerna då kommer att rikta sina vapen mot varandra eller mot Israel.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 690712Läsningar totalt:
  • 32Läsningar idag:
  • 556291Besökare totalt:
  • 31Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen