USA:s ambassad förblir i Tel Aviv

USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Binyamin Netanyahu (foto: Amos Ben Gershom, GPO)

USA:s president Donald Trump aktiverade idag en dispensklausul i den amerikanska lag från 1995 som föreskriver att USA:s ambassad ska flyttas till Jerusalem. Dispensklausulen ger presidenten rätt att skjuta upp implementeringen av lagen i sex månader om han bedömer att en ambassadflytt skulle skada nationens säkerhet. Trump har alltså precis som samtliga sina föregångare sedan Bill Clinton beslutat att låta USA:s ambassad förbli i Tel Aviv. Han har därmed också brutit mot sitt eget vallöfte, då han under sin valkampanj vid upprepade tillfällen lovade att ambassadflytten var bland det första han ämnade förverkliga efter att ha flyttat in i Vita Huset. Både George W. Bush och Barack Obama lovade emellertid också att flytta ambassaden under sina respektive valkampanjer, för att sedan avstå när de väl kom till makten, vilket gör att få seriösa bedömare förvånades av dagens beslut.

I samband med att beslutet offentliggjordes utfärdade Vita Huset ett pressmeddelande som förklarade att beslutet inte ska tolkas som en reträtt från presidentens stöd för Israel eller från alliansen mellan de båda länderna. Beslutet togs för att maximera chanserna att framgångsrikt nå en förhandlingslösning mellan Israel och palestinierna. Ambassadflytten är dock fortfarande aktuell, hette det i pressmeddelandet, och är bara en fråga om när, inte om.

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu utfärdade ikväll ett kort pressmeddelande i vilket han uttryckte sin besvikelse över Trumps beslut, samtidigt som han tackade för presidentens uttalade stöd för Israel och hans utfästelse att flytta ambassaden vid ett senare tillfälle. Reaktionen var även dämpad från det republikanska partiets Israel-avdelning, trots att denna fråga spelade en avgörande roll för många amerikanska väljare som är bosatta i Israel. Det återstår att se vilka reaktioner Trumps beslut kommer att få bland andra och betydligt större amerikanska väljargrupper för vilka ambassadflytten står högt upp på prioriteringslistan.

Trots att Netanyahu alltså sade sig vara besviken att den amerikanska ambassadflytten än en gång skjuts på framtiden finns det mycket som tyder på att han ikväll drar en lättnadens suck. Om Trump inte hade aktiverat dispensklausulen vore det nämligen mycket troligt att säkerhetsläget i Israel skulle ha försämrats drastiskt och mycket fort. Netanyahu är en politiker som eftersträvar status quo i alla frågor som inte är livsavgörande, vilket gör det svårt att tro att han skulle välkomna en destabilisering av säkerhetsläget i utbyte mot den symboliska seger som en ambassadflytt vore.

Starka åsikter och känslor präglar ofta debatten om Jerusalems status, men till syvende og sist påverkas inte Israels kontroll över staden av var USA och resten av världssamfundet förlägger sina ambassader. I Israel är man medveten om detta, vilket förklarar varför många här bemöter Trumps beslut idag med en besviken axelryckning.

Paul Widen

Jerusalem


Donald Trump vid Västra Muren

USA:s president Donald Trump vid Västra Muren (foto: Israel Bardugo)

Donald Trump blev på måndagen den första sittande amerikanska presidenten att besöka Västra Muren i Jerusalem. Ett enormt israeliskt säkerhetspådrag, bland annat en flera timmar lång avstängning av hela Gamla Stan, möjliggjorde det korta besöket. Det stora torget framför Västra Muren var tömd på folk när Trump anlände tillsammans med sin fru Melania och dottern Ivanka. Som väntat var inga israeliska politiska representanter närvarande, vilket tog den diplomatiska udden av händelsen. Trumps besök var inte avsett som ett politiskt ställningstagande och med tanke på hur svårt det är för en politiker att göra någonting i Jerusalem utan att det tolkas som ett politiskt ställningstagande måste besöket vid Västra Muren betraktas som en stor succé. Utan att förolämpa den palestinska sidan utfördes en symbolisk gest som uppskattades djupt av den israeliska sidan.

Donald Trump själv tycks ha tagit starkt intryck av besöket, då han lät byta sin header-bild på Twitter till en bild där han står och ber vid Västra Muren. Om denna bild överlever som header-bild längre än hans 28-timmarsbesök i Israel återstår att se, men det är anmärkningsvärt att USA:s president har valt att profilera sig på det sättet.

Paul Widen

Jerusalem


Tusentals hemligstämplade dokument från Sexdagarskriget offentliggjorda

Israeliska trupper på Olivbegret strax innan Gamla Stan erövrades.

Israels statsarkiv offentliggjorde på torsdagen en stor mängd dokument från Sexdagarskriget som har varit sekretessbelagda i 50 år. Dokumenten, som även inkluderar bilder samt ljud- och filmklipp, ger en unik och aldrig tidigare skådad inblick i upptakten till det ödesdigra kriget och hur det sedan utspelade sig. Den israeliska regeringens överläggningar är speciellt intressanta i sammanhanget och omfattar över 900 sidor av transkriberade diskussioner. Det mesta av materialet är på hebreiska, men för den som ännu inte behärskar detta uråldriga språk har statsarkivisten Yaakov Lozowick varit vänlig nog att ge en omfattande sammanställning på engelska.

Det är idag näst intill omöjligt att föreställa sig stämningen i Israel under veckorna innan Sexdagarskriget. Egypten och Syrien mobiliserade över 150000 soldater och Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser utlovade ett utrotningskrig. Israels generalstabschef Yitzhak Rabin fick ett nervsammanbrott. Levi Eshkol, den 71-årige premiärministern, stammade under ett direktsänt radiotal till nationen och skapade näranog panik bland befolkningen. Tusentals gravar grävdes i Yarkon-parken i Tel Aviv i förberedelse för den masslakt som befarades. Omvärlden tittade på i skräckblandad fascination – och lyfte inte ett finger.

Israels förkrossande seger var något som ingen kunde föreställa sig, allra minst Israels egen regering. Trots att man redan 1957 hade deklarerat att en egyptisk blockad av Tiran-sundet för israelisk sjöfart skulle betraktas som en krigshandling valde man att vänta när Egypten den 22 maj 1967 stängde sundet för israeliska fartyg, då man hoppades att USA skulle kunna häva blockaden på diplomatisk väg. Trots att en enad generalstab formligen bönade regeringen om klarteckan att gå till föregripande attack den 2 juni valde man att vänta ytterligare tre dagar. Man fruktade att världssamfundet inte skulle acceptera att Israel agerade innan landet var utsatt för ett fullt väpnat angrepp på tre fronter samtidigt.

Två viktiga saker framgår väldigt tydligt när man studerar dessa 50-åriga men fortfarande högexplosiva dokument:

1. Sexdagarskriget är ett otroligt besvärligt historiskt faktum för Israels belackare, som gärna hade sett Israel förintas men samtidigt vill få oss att tro att någon förintelse av Israel aldrig var aktuell. De vägrar att acceptera att Israel agerade i självförsvar och hänvisar därför till obskyra konspirationsteorier om att kriget i själva verket var noggrannt framprovocerat av Israel i syfte att roffa åt sig Sinai, Västbanken och Golanhöjderna. Den israeliska regeringens utdragna överläggningar ger dock en rakt motsatt bild: man försökte undvika krig in i det sista och blev nästan förfärad över sin egen krigslycka.

2. Trots att det har gått 50 år sedan Sexdagarskriget finns det vissa citat i dokumenten som hade kunnat vara tagna från dagens nyhetsrapportering:

 

”Ju längre vi inte besvarar [elden], desto mer oförskämd blir [fienden]. Så förstår han vår avsaknad av reaktion. [—] Ju mer missriktad återhållsamhet vi visar, desto hårdare kommer vi tvingas vara senare” (Yigal Allon, 9 januari 1967).

”Jag förvånas över dem som tror att stormakterna någonsin, någonsin kommer att säga till oss att tiden har kommit och att vi kan gå till angrepp mot våra fiender. Det kommer de aldrig att göra” (Haim Gvati, 4 juni 1967).

Paul Widen

Jerusalem


Trump klampar in i Mellanösterns minfält

Israeliska soldater svär trohetseden vid Västra Muren (foto: IDF)

En högt uppsatt person i den amerikanska delegationen som förbereder USA:s president Donald Trumps stundande Israel-besök utlöste på måndagskvällen en diplomatisk kris efter att ha påstått att Västra Muren inte tillhör Israel. Händelsen inträffade under ett planeringsmöte mellan den amerikanska delegationen och representanter för Israels premiärminister Binyamin Netanyahu. Eftersom Trump har för avsikt att besöka Västra Muren frågade den israeliska sidan om det vore möjligt för de båda ledarna att besöka platsen tillsammans. Förslaget avvisades av den amerikanska sidan med hänvisning till besökets ”privata” karaktär. När den israeliska sidan då undrade om ett israeliskt TV-team kunde filma Trumps besök vid Västra Muren blev en person i den amerikanska delegationen arg, och fräste tillbaka, ”Vad pratar ni om? Det där har ni inget med att göra. Det är inte ens ert ansvarsområde. Det är inte ert territorium. Det är en del av Västbanken”.

Efter detta odiplomatiska utbrott uppges planeringsmötet helt ha urartat i skrik och ömsesidiga förebråelser. Den israeliska sidan kontaktade genast Vita Huset för ett förtydligande. Svaret kom kort därefter: kommentarerna om Västra Muren hade inte auktoriserats av Vita Huset och representerade varken USA:s eller president Trumps ståndpunkt i frågan.

Uttalandet från Vita Huset var förstås menat att dämpa de upprörda känslorna men ökade egentligen bara förvirringen ytterligare, eftersom påståendet att Västra Muren är en del av Västbanken i princip ligger i linje med USA:s policy i frågan sedan 1967. Det var förstås onödigt av den amerikanska representanten att häva ur sig detta i affekt, men bortsett från det var det i princip en korrekt återgivning av USA:s hållning. Tidigare amerikanska presidenter har undvikit denna kontrovers genom att helt enkelt inte besöka Västra Muren; sådana besök har bara gjorts före eller efter deras respektive ämbetsperioder. När nu Trump som första sittande amerikanska president någonsin har bestämt sig för att besöka Västra Muren blir den här typen av kontroverser oundvikliga och varje uppföljande förtydligande gör bara situationen ännu mer komplicerad.

Den palestinska sidan lär för sin del inte sitta tyst när USA:s president nu ger sken av att ha ändrat USA:s policy beträffande Jerusalem. Om Trump inbillar sig att han i egenskap av USA:s president kan unna sig ett ”privat” besök till Mellanösterns mest omstridda heliga plats står han inför ett mycket smärtsamt uppvaknande.

Paul Widen

Jerusalem


Senaste inläggen

Prenumerera

Fyll i fälten nedan, så kommer du att få ett e-postmeddelande när det finns något nytt att läsa på sidorna!

Alla fält måste fyllas i!

Vi kommer att hålla din e-postadress 100% säker och inte förmedla den till annan part.

Arkiv:

Kategorier:

Besöksstatistik

  • 615483Läsningar totalt:
  • 101Läsningar idag:
  • 493955Besökare totalt:
  • 93Besökare idag:
  • 1Besökare online nu:
  • 22 maj, 2013Sedan:

Nyheter

Analyser

Krönikor

I marginalen

Meddelanden

Smultronställen